Grovt vapenbrott prövat i hovrätten – den tilltalade frikändes

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om vapenbrott. Den tilltalade hade i tingsrätten dömts till fängelse för vapenbrott, men hovrätten ändrade domen och frikände honom från ansvar för vapenbrott. Därmed befriades han också från skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden. Hovrätten gjorde alltså en annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan och ändrade domen i den delen.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde frågan om den tilltalade den 20 februari 2026 hade gjort sig skyldig till vapenbrott. I hovrätten var det fråga om ett överklagande av tingsrättens dom i mål Dolt målnr. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för grovt vapenbrott i stället för vapenbrott av normalgraden, men hovrätten prövade i sin dom ansvaret för vapenbrott och kom fram till att den tilltalade skulle frikännas.

Av hovrättens dom framgår att de överklagade delarna byggde på samma bevisning som i tingsrätten, med viss ny skriftlig bevisning samt att den tilltalade åberopade syn på replikor av en pistol och ammunition. Hovrätten redovisar att det i målet också förekom andra tilltalade och andra åtalspunkter, men denna artikel avser endast den tilltalade och det brott som gällde honom.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att de objektiva förutsättningarna för vapenbrott var uppfyllda. Den avgörande frågan blev därför om den tilltalade hade haft uppsåt i förhållande till att det rörde sig om ett riktigt, tillståndspliktigt vapen.

Hovrätten godtog i huvudsak den tilltalades uppgifter om att han och andra i sällskapet hade intresserat sig för gangsterrap och därför hanterat replikor, tagit bilder och filmat med dessa. Domstolen lade också vikt vid att den tilltalade uppgett att han utgått från att vapnet var en replika eller en soft air gun och att han fått den uppgiften från en annan person. Hovrätten ansåg att utredningen inte visade att han insett att vapnet var tillståndspliktigt.

Hovrätten prövade även frågan om likgiltighetsuppsåt och fann att det visserligen funnits omständigheter som kunde tala för att den tilltalade hade förstått att det fanns en viss risk för att vapnet var ett riktigt vapen. Trots det ansåg hovrätten att utredningen inte styrkte bortom rimligt tvivel att han varit likgiltig inför denna risk. Hovrätten fäste särskild vikt vid att han inte försökt dölja uppgifter för polisen, att han inte hade någon tydlig koppling till kriminalitet enligt utredningen och att inget annat motiv än att framstå som coolt hade framkommit.

Mot denna bakgrund fann hovrätten att den tilltalade inte hade haft uppsåt till att det var fråga om ett tillståndspliktigt vapen. Han frikändes därför från ansvar för vapenbrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och frikände den tilltalade från ansvar för vapenbrott. Eftersom han friades befriades han också från skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för vapenbrott den 20 februari 2026 och bestämt påföljden till fängelse i 3 år. Tingsrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas. Dessa delar föll när hovrätten frikände honom.

Hovrättsdomen innehåller ingen uppgift om någon ny påföljd, något skadestånd eller någon kontaktförbudsåtgärd för den tilltalade. Det anges heller ingen häktningstid i hovrätten utöver att den tidigare fängelsedom som tingsrätten meddelat undanröjdes genom frikännandet.