Brott mot fiskelagen prövades i hovrätten – åtalet ogillades

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens fällande dom i ett mål om brott mot fiskelagen. Hovrätten upphävde tingsrättens dom och ogillade åtalet. Enligt hovrätten omfattades den påstådda gärningen inte av den straffbestämmelse som tingsrätten tillämpade, och den alternativa åtalsjusteringen kunde inte prövas eftersom den framfördes för sent i förhållande till preskriptionstiden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde påstått yrkesmässigt fiske med fiskefartyg utan fiskelicens. I tingsrätten dömdes den tilltalade för brott mot fiskelagen avseende den 14 februari 2019 i Sotenäs kommun. Tingsrätten tillämpade 37 § 1 stycket 2 p fiskelagen och bestämde påföljden till normerade böter.

I hovrätten var utgångspunkten att pröva om yrkesmässigt fiske med fiskefartyg utan fiskelicens över huvud taget kunde omfattas av 37 § första stycket 2 fiskelagen. Om inte, skulle hovrätten ta ställning till om det i stället fanns förutsättningar att döma för brott mot 40 § andra stycket fiskelagen.

Åklagaren gjorde gällande som alternativ att den tilltalade skulle dömas enligt 40 § andra stycket fiskelagen och att gärningen skulle bedömas som grovt oaktsam. Hovrätten noterade att denna alternativa rubricering avsåg samma gärning som det ursprungliga åtalet, men att åtalsjusteringen hade skett efter att preskriptionstiden för det nya brottet gått ut.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att 29 a § fiskelagen knyter kravet på fiskelicens vid yrkesmässigt fiske med fiskefartyg till EU-rättsliga bestämmelser. Domstolen gjorde en språklig och systematisk tolkning av 37 § första stycket 2 fiskelagen och kom fram till att bestämmelsen tar sikte på fiske på en specifik plats där myndighetstillstånd krävs, inte på den generella licens som krävs för att över huvud taget bedriva yrkesmässigt fiske med fiskebåt.

Hovrätten fann därför att yrkesmässigt fiske med fiskebåt utan fiskelicens inte omfattas av 37 § första stycket 2 fiskelagen. Den tilltalade kunde därmed inte dömas enligt den bestämmelsen.

När hovrätten prövade den alternativa åberopade bestämmelsen, 40 § andra stycket fiskelagen, konstaterade domstolen att preskriptionstiden för brottet är två år. Eftersom åtalsjusteringen hade presenterats mer än två år efter den påstådda gärningen, och eftersom hovrätten ansåg att de två bestämmelserna inte hade ett sådant tydligt samband att undantag från huvudregeln kunde göras, kunde åtalet inte bifallas på den grunden heller.

Domslut och påföljd

Hovrätten upphävde tingsrättens dom och ogillade åtalet i dess helhet. Därmed föll också tingsrättens påföljd om normerade böter och avgiften till brottsofferfonden bort.

Hovrätten uppgav inte någon ny påföljd, eftersom den tilltalade frikändes. Av materialet framgår inte att någon häktning aktualiserats i hovrätten.