Grovt vapenbrott: hovrätten frikänner den tilltalade

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt vapenbrott. Hovrätten ändrar tingsrättens dom och frikänner den tilltalade från ansvar för grovt vapenbrott. Därmed upphävs också tingsrättens förverkande av en handske, beslaget hävs och den tilltalade befrias från avgiften till brottsofferfonden. Tingsrättens fängelsestraff om fyra år står alltså inte fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett åtal för grovt vapenbrott. I tingsrätten dömdes den tilltalade för att under perioden den 20 februari 2026 till den 21 februari 2026 ha begått grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen. Tingsrätten ansåg att brottet var så allvarligt att fängelse i fyra år skulle dömas ut.

I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas från ansvar för grovt vapenbrott eller i vart fall få en lindrigare påföljd. Hovrätten hade att pröva samma skuldfråga som i tingsrätten. Denna prövning gällde endast den tilltalade, eftersom uppgifterna i det underlag som lämnats här anger att artikeln ska fokusera på en tilltalad person.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten instämde inledningsvis i tingsrättens bedömning att de objektiva förutsättningarna för att döma den tilltalade för vapenbrott var uppfyllda. Frågan blev därför om han hade haft uppsåt till att det rörde sig om ett tillståndspliktigt vapen.

Den tilltalade hade berättat om tidigare tillfällen då han sett vapnet och uppgett att han trodde att det var fråga om en replika eller ett vapen som inte fungerade. Hovrätten ansåg att hans uppgifter inte kunde lämnas utan avseende och lade dem till grund för bedömningen av uppsåtet. Domstolen konstaterade också att det framkommit omständigheter som visade att den tilltalade visserligen måste ha insett att det fanns en viss risk för att vapnet var tillståndspliktigt, men hovrätten fann inte styrkt att han varit likgiltig inför den risken.

Hovrätten lade vikt vid att det i utredningen fanns stöd för att den tilltalade utgått från att vapnet var en replika, att han inte försökt dölja information för polisen och att det inte framkommit något som visade att han haft ett motiv att bära ett riktigt vapen. Sammantaget ansåg hovrätten att det inte var ställt utom rimligt tvivel att han hade haft uppsåt till att vapnet var tillståndspliktigt. Eftersom uppsåt saknades kunde han inte dömas för brottet.

Domslut och påföljd

Hovrätten frikände den tilltalade från ansvar för grovt vapenbrott. Tingsrättens fällande dom och fängelsestraff om fyra år undanröjdes därmed i praktiken genom hovrättens ändring.

Eftersom den tilltalade frikändes upphävde hovrätten också tingsrättens beslut om förverkande av en handske och hävde beslaget. Vidare befriades han från skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden.

I tingsrätten hade den tilltalade varit kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas. Hovrättens beslut innebär att den tidigare påföljden inte längre gäller. Enligt hovrättens avgörande fick försvararkostnaderna i hovrätten stanna på staten.

Fakta