Medhjälp till grovt vapenbrott prövades i hovrätten men friades

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om vapenbrott. Den tilltalade dömdes inte i hovrätten för medhjälp till grovt vapenbrott, utan hovrätten fastställde tingsrättens dom i de delar som gällde honom. Tingsrätten hade tidigare dömt honom för tre fall av vapenbrott av normalgraden och frikänt honom från medhjälp till grovt vapenbrott. Hovrätten gjorde alltså ingen ändring i skuldfrågan eller påföljden för honom.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för medhjälp till grovt vapenbrott i stället för den bedömning som tingsrätten hade gjort. Överklagandet gällde även andra tilltalade, men denna artikel avser endast den tilltalade. Det första Saken-stycket anger att saken gällde medhjälp till grovt vapenbrott.

I tingsrätten hade den tilltalade dömts för vapenbrott vid tre tillfällen under perioden 2025-09-18 till 2025-12-16. Tingsrätten frikände honom samtidigt från åtal om medhjälp till grovt vapenbrott den 2026-02-20. Hovrätten utgick från tingsrättens bedömning i de delar som inte överklagats och angav att den tilltalade, i inte överklagade skuldfrågor, skulle dömas för de gärningar som tingsrätten redan funnit honom skyldig till och att dessa skulle rubriceras som tingsrätten gjort.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten redovisade att parterna i de överklagade delarna åberopade samma bevisning som i tingsrätten. Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att de objektiva förutsättningarna för vapenbrott var uppfyllda i de delar som gällde de andra tilltalade. För den tilltalade prövade hovrätten särskilt om hans agerande kunde utgöra medhjälp till ett vapeninnehav.

När det gällde innehavet i relation till en av de andra tilltalade konstaterade hovrätten att den tilltalade endast hade varit närvarande och passivt iakttagit innehavet. Hovrätten ansåg därför, i likhet med tingsrätten, att han inte hade främjat det innehavet och redan av det skälet skulle frikännas i den delen.

När det gällde den andra personens innehav fann hovrätten att den tilltalade vid två tillfällen hade filmat vapeninnehavet och att detta i och för sig kunde innebära ett främjande. Hovrätten uttalade att filmningen stärkte den andra personens uppsåt att inneha vapnet. Trots detta ansåg hovrätten inte att det var bevisat att den tilltalade haft uppsåt till att det var fråga om ett tillståndspliktigt vapen.

Domstolen lade vikt vid att den tilltalade och de andra hade uppgett att de intresserade sig för gangsterrap och därför hanterade vapenreplikor samt filmade och fotograferade sig med sådana. Hovrätten fann att uppgifterna fick visst stöd av utredningen. Hovrätten ansåg också att den tilltalade hade skäl att tro att det var fråga om en replika eller soft air gun, bland annat eftersom han utgått från vad den andra personen hade sagt. Han hade även, enligt hovrätten, frågat om vapnet var en attrapp och hade inte gjort närmare efterforskningar.

Vid en samlad bedömning fann hovrätten att det inte var bevisat utom rimligt tvivel att den tilltalade hade insett att det fanns en risk för att vapnet var tillståndspliktigt och samtidigt varit likgiltig inför den risken. Hovrätten ansåg därför att uppsåt saknades. Därmed kunde han inte dömas för medhjälp till vapenbrott eller medhjälp till grovt vapenbrott i hovrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom för den tilltalade. Det innebar att tingsrättens bedömning stod fast: han dömdes för vapenbrott vid tre tillfällen enligt 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen och frikändes från medhjälp till grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen och 23 kap. 4 § brottsbalken. Hovrätten angav inte någon ny påföljd för honom i den text som lämnats, utan fastställde tingsrättens dom.

Tingsrätten hade bestämt påföljden till skyddstillsyn med samhällstjänst i 80 timmar. Den hade också angett att om fängelse i stället hade valts skulle tre månaders fängelse ha dömts ut. Uppgift om häktning för den tilltalade framgår inte av det material som lämnats.

Tingsrätten hade vidare avslagit åklagarens yrkande om förverkande av en mobiltelefon som tillhörde den tilltalade och hävt beslaget. Den tilltalade skulle också betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr. Den uppgiften framgår av tingsrättens dom och någon annan ordning anges inte i hovrättsdelen för honom.

Fakta