Skyddstillsyn efter misshandel

Tingsrätten har dömt den tilltalade för misshandel som begicks den 27 juli 2026. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med samhällstjänst i 80 timmar. Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden, en avgift till brottsofferfonden och återbetala kostnader till staten.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde en gärning som åklagaren rubricerade som misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade misshandlat målsäganden genom att trycka sin arm över hennes hals när hon låg i sängen i sovrummet eller gästrummet, dra omkull henne på golvet utanför sovrummet, ge henne flera slag i ansiktet med öppen och knuten hand, dunka hennes kropp mot golvet och ta strypgrepp runt hennes hals. Det angavs också att han i badrummet hade tagit strypgrepp runt hennes hals och dunkat eller knuffat hennes kropp mot väggen så att hon slagit i huvudet, ramlat ner på golvet och slagit i rumpan. Gärningen ska ha ägt rum den 27 juli 2026 i en lägenhet i Uppsala. Enligt åtalet orsakades målsäganden andnöd, smärta, rodnader och underhudsblödningar. Åtalet innehöll också uppgiften att gärningen varit ägnad att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person. Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel på denna punkt.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade brott. Tingsrätten hörde den tilltalade, målsäganden och ett vittne. Dessutom spelades ett barnförhör upp, uppgifter i avrapporterings-pm lästes upp och även larmsamtal samt film från kroppskamera spelades upp. Bevisningen bestod också i stor utsträckning av fotografier av skador, journaler och rättsintyg.

Tingsrätten fann att målsägandens berättelse var lång, detaljerad och trovärdig. Hennes uppgifter hade lämnats på ett likartat sätt i larmsamtal, för polis på plats, i polisförhör, till vittnet och i rätten. Berättelsen stödde också av de dokumenterade skadorna. Rätten ansåg att försvarets invändning om att skadorna delvis kunde ha kommit från badlek med barnen saknade betydelse. Även uppgifterna från målsägandens son gav visst stöd åt hennes version.

Den tilltalades berättelse bedömdes som anmärkningsvärt detaljfattig i avgörande delar och som anpassad till utredningen om skadorna. Tingsrätten lade vikt vid att han ändrat sin berättelse i viktiga delar jämfört med polisförhöret och att hans uppgifter om varför han inte berättat om våld från målsägandens sida inte framstod som trovärdiga. Rätten ansåg också att hans uppgifter om händelseförloppets början var vaga och att hans förklaring om skadorna på egen kropp inte gav starkt stöd för hans version. Sammantaget ansåg tingsrätten att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade agerat på det sätt som angetts i gärningsbeskrivningen och därigenom orsakat målsäganden de angivna skadorna. Tingsrätten fann också att den tilltalade inte varit i en situation där han haft rätt att utöva våld mot målsäganden.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bedömde brottslighetens straffvärde till fängelse i tre månader. Trots att brottet var av ett slag som ofta leder till fängelse valde rätten skyddstillsyn, eftersom den tilltalade samtyckte till samhällstjänst och eftersom det bedömdes finnas särskilda skäl för en icke frihetsberövande påföljd. Hänsyn togs också till att han varit frihetsberövad i målet under fem veckor. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med samhällstjänst i 80 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha bestämts till tre månader.

Tingsrätten bestämde skadeståndet till målsäganden till 30 800 kronor, varav 30 000 kronor avsåg kränkning och 800 kronor sveda och värk. Den tilltalade ska också betala ränta enligt räntelagen från den 27 juli 2026 till dess betalning sker. Därutöver ska han betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade också att staten ska ersätta försvararen och målsägandebiträdet med sammanlagt 88 163 kronor och att den tilltalade ska återbetala hela beloppet till staten.