Grov misshandel och flera andra brott prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel m.m. Den tilltalade överklagade för att bli helt frikänd eller få en lindrigare påföljd och sänkta skadestånd, medan åklagaren yrkade på ett längre fängelsestraff. Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att frikänna den tilltalade från åtalen för misshandel, ringa brott, och olaga hot i åtalspunkterna 5 och 6. I övrigt stod ansvar och brottsrubriceringar fast. Fängelsestraffet sattes till 4 år och 9 månader, vilket är kortare än tingsrättens sex år, och flera skadeståndsbelopp justerades.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en rad gärningar som enligt åtalet hade begåtts mellan den 7 juni 2025 och den 25 december 2025. Tingsrätten dömde den tilltalade för barnfridsbrott vid sju tillfällen, grov misshandel, tre fall av misshandel, misshandel av ringa art, ofredande, olaga hot och övergrepp i rättssak.

I hovrätten justerade åklagaren åtalet i två delar. I åtalspunkten 8 lades till att den aktuella misshandeln av målsäganden skedde den 24 december 2025 under bilfärd mellan Västerås och Virsbo. I åtalspunkten 15 ändrades gärningsbeskrivningen så att den skulle avse händelsen den 25 december 2025 på en angiven väg i Virsbo i Surahammars kommun.

Hovrätten prövade skuldfrågan med utgångspunkt i samma skriftliga bevisning som tingsrätten och med inspelade förhör, larmsamtal, kroppskameramaterial och barnförhör. Hovrätten tog också upp nya förhör med två vittnen på den tilltalades begäran samt ett tilläggsförhör med en målsägande.

När det gäller åtalspunkterna 1–4 och 7–15 gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Det innebär att den tilltalade fortfarande ansågs skyldig till de brott som tingsrätten hade funnit styrkta, med undantag för åtalspunkterna 5 och 6 där hovrätten frikände honom.

I åtalspunkt 5, som gällde misshandel av ringa brott, fann hovrätten att utredningen inte gav säkra slutsatser om vad som hänt. Domstolen ansåg att det inte kunde uteslutas att den tilltalade uppfattat situationen som nödvärn och att hans agerande under alla förhållanden inte var uppenbart oförsvarligt. Han frikändes därför.

I åtalspunkt 6, som gällde olaga hot, ansåg hovrätten att uttalandet som påstods ha gjorts visserligen kunde uppfattas som skrämmande, men att det inte gick att säkert slå fast att det var ett olaga hot i brottsbalkens mening. Även där frikändes den tilltalade.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten lade vikt vid att bevisningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten, men gjorde en självständig bedömning av de två åtalspunkter som inte ansågs styrkta. I fråga om misshandeln av ringa art betonade hovrätten att flera uppgifter var osäkra och motstridiga, bland annat om ett föremål hade funnits i handen redan innan konfrontationen eller om det tagits fram senare. En närstående persons uppgifter bedömdes med försiktighet. Sammantaget ansåg hovrätten att bevisningen inte nådde upp till kravet i brottmål.

I fråga om olaga hot framhöll hovrätten att bedömningen måste göras utifrån hur situationen framstod för den hotade. Samtidigt konstaterades att målsäganden hade lämnat mycket knapphändiga uppgifter, eftersom hon endast fått ett fåtal frågor om just den åtalspunkten. Hovrätten ansåg därför inte att det med säkerhet gick att slå fast att uttalandet var straffbart som olaga hot.

För övriga gärningar delade hovrätten tingsrättens bedömning av vad som var utrett och hur brotten skulle rubriceras. Hovrätten ansåg att den grova misshandeln var mycket allvarlig, särskilt eftersom den utförts brutalt och i kränkande former. Även misshandeln i en annan åtalspunkt bedömdes som allvarlig. Vid straffmätningen tog hovrätten hänsyn till att gärningarna mellan den 24 och 25 december 2025 låg nära varandra i tid och därför skulle bedömas sammantaget. Därutöver beaktades även gärningar den 7 juni 2025.

Efter en samlad bedömning ansåg hovrätten att straffvärdet motsvarade fängelse i 4 år och 9 månader. Domstolen fann att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade frikändes från ansvar för misshandel, ringa brott, och olaga hot i åtalspunkterna 5 och 6. I övrigt fastställdes ansvaret för de brott som tingsrätten dömt för.

Påföljden bestämdes till fängelse i 4 år och 9 månader, vilket innebär att hovrätten sänkte straffet från tingsrättens dom om fängelse i 6 år.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Skadestånden justerades. Till målsäganden i den huvudsakliga misshandelsdelen bestämdes skadeståndet till 146 400 kronor, med ränta enligt hovrättens domslut. Till de tre barnen bestämdes skadestånd till 70 000 kronor vardera för två av dem och 80 000 kronor för den tredje. Hovrätten sänkte därmed flera av beloppen jämfört med tingsrätten.

Hovrätten beslutade vidare att tingsrättens beslut om beslag och sekretess skulle fortsätta att gälla. Den tilltalade skulle också stå kvar för vissa kostnader och betala ersättning till den tidigare målsägandebiträdes- och rättsliga biträdeskedjan enligt hovrättens domslut. En avgift till brottsofferfonden var däremot något som framgår av tingsrättens dom, men inte av hovrättens slutliga beslut i den del som redovisats här.