Inbrottsstöld och narkotikabrott i bostadsrum

Den tilltalade döms av tingsrätten för inbrottsstöld och ringa narkotikabrott efter en händelse den 7 augusti 2026 i en bostad i Umeå kommun. Tingsrätten kom fram till att den tilltalade olovligen gått in i målsägandens privata rum och tagit en medicinburk med narkotikaklassad medicin. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år. Målsägandens skadeståndsyrkande avslogs.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gjorde den tilltalade sig skyldig till inbrottsstöld den 7 augusti 2026 genom att olovligen bereda sig tillträde till målsägandens bostadsrum och där ta receptbelagd medicin som tillhörde målsäganden. Åklagaren uppgav att tillgreppet innebar skada och att gärningen begicks med uppsåt att stjäla. För denna åtalspunkt dömdes den tilltalade för inbrottsstöld enligt 8 kap. 4 a § brottsbalken.

Den tilltalade åtalades också för ringa narkotikabrott den 7 augusti 2026. Enligt gärningsbeskrivningen hade hon olovligen innehaft tre tabletter innehållande lisdexamfetamin, som är narkotika. Tingsrätten fann även denna gärning styrkt och dömde den tilltalade för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att utredningen visade att den tilltalade hyrde ut rum i sitt radhus till inneboende, att målsäganden disponerade ett eget sovrum och att den tilltalade den aktuella dagen gick in i målsägandens rum utan tillåtelse och tog en medicinburk med narkotikaklassad medicin. Rätten fäste vikt vid målsägandens uppgifter, som bedömdes som tillförlitliga, och konstaterade att den tilltalades förklaring var svårförenlig med hur hon agerat efter händelsen. Tingsrätten ansåg därför att hennes uppgifter om att hon skulle ha undersökt saken som hyresvärd var en efterhandskonstruktion som inte kunde läggas till grund för bedömningen.

Vid rubriceringen prövade tingsrätten om gärningen skulle bedömas som mindre allvarlig art enligt bestämmelsen om inbrottsstöld, men kom fram till att intrånget i målsägandens privata rum var jämförbart med ett intrång i en egen lägenhet. Rätten betonade att den tilltalade sökt igenom rummet och att tillgreppet avsåg narkotikaklassad medicin. Vid en samlad bedömning ansåg tingsrätten att brottet inte var av mindre allvarlig art. Det ledde till att den tilltalade dömdes för inbrottsstöld, och eftersom hon också hade innehaft narkotikan dömdes hon dessutom för ringa narkotikabrott.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i ett år. Rätten anförde att den samlade brottsligheten hade ett straffvärde som motsvarade minimistraffet för inbrottsstöld och att det höga straffvärdet talade för fängelse. Att det rörde sig om återfall i brott talade också i samma riktning. Trots att Kriminalvården bedömde att den tilltalade hade behov av stöd och kontroll fann tingsrätten inte tillräckliga skäl att välja skyddstillsyn.

Målsägandens begäran om skadestånd avslogs. Tingsrätten ansåg att det visserligen hade varit fråga om en kränkning, men inte om en sådan allvarlig kränkning som krävs för att skadestånd ska utgå i skadeståndsrättslig mening. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för försvararen, och den ersättning som försvararen begärde fastställdes till 5 729 kronor.