Hovrätten fastställer fällande dom för människorov och övergrepp i rättssak

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om människorov m.m. Den tilltalade överklagade och yrkade att åtalet skulle ogillas, alternativt att gärningen skulle bedömas mildare och att påföljden och skadeståndet skulle sättas ned. Hovrätten har dock fastställt tingsrättens dom i den överklagade delen.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde gärningar som enligt åklagaren hade begåtts den 1 april 2026. Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för människorov, mindre grovt brott, samt övergrepp i rättssak. Han frikändes samtidigt från åtal för försök till människorov.

I hovrätten bestred den tilltalade ansvar och yrkade att åtalet skulle ogillas. Om hovrätten skulle anse att gärningen i den aktuella åtalspunkten var styrkt begärde han i andra hand att den skulle bedömas som olaga frihetsberövande. Han yrkade också att en frivårdande påföljd skulle bestämmas, eller i andra hand att fängelsestraffet skulle sättas ned. Dessutom motsatte han sig skadeståndet till målsäganden eller begärde att det skulle sättas ned.

Åklagaren yrkade anslutningsvis att hovrätten skulle bedöma gärningen i åtalspunkten 2.1 som människorov av normalgraden och, oavsett den bedömningen, skärpa fängelsestraffen för två av de medtilltalade samt döma en av dem till sluten ungdomsvård. Målsäganden yrkade i sin tur, för det fall gärningen bedömdes som människorov av normalgraden eller straffvärdet ansågs högre än tingsrätten hade gjort, att hans yrkande om kränkningsersättning skulle bifallas fullt ut.

Hovrätten utgår i sin dom från att samma åtalspunkter och samma bevisning prövats som i tingsrätten. Av den text som finns tillgänglig framgår att hovrätten inte ändrade tingsrättens rubriceringar eller utgång i skuldfrågan. Tingsrättens dom stod alltså fast i överklagad del.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten skriver att den tagit del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten och att den instämmer i tingsrättens bedömningar i fråga om skuld och påföljd. Det innebär att hovrätten inte gjorde någon annan bevisvärdering än tingsrätten.

Hovrätten hänvisar också till att den tilltalade, tillsammans med de medtilltalade, genom brotten allvarligt hade kränkt målsäganden. Därför skulle skadestånd utgå för den kränkning som brotten medfört. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning av kränkningsersättningens storlek.

När det gäller den fysiska skadan konstaterade hovrätten att målsägandens skada var begränsad till en mindre sårskada på läppen som orsakade smärta. Hovrätten godtog också uppgiften om att målsäganden under flera veckor haft svårt att äta och efter händelsen känt rädsla och oro. Mot den bakgrunden fann hovrätten att ersättning för sveda och värk motsvarande en akut sjuktid om fyra veckor var styrkt.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i den överklagade delen. Av den tillgängliga texten framgår att tingsrätten hade dömt den tilltalade för människorov, mindre grovt brott, och övergrepp i rättssak, båda den 1 april 2026, samt frikänt honom från försök till människorov samma datum. Påföljden i tingsrätten var fängelse i 1 år och 8 månader.

Tingsrätten hade också beslutat att den tilltalade solidariskt med andra skulle betala skadestånd till målsäganden med 63 200 kronor, varav 60 000 kronor avsåg kränkning och 3 200 kronor sveda och värk. Därutöver skulle han betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor.

I hovrätten fastställdes domen, vilket innebär att samma utgång stod fast i den överklagade delen. Av hovrättens beslut framgår också att målsägandebiträdet skulle ersättas av staten med 41 076 kronor, och att staten skulle stå för den kostnaden. Det anges inte i den utdragna texten att hovrätten beslutade om någon ändring i påföljd, skadestånd eller andra särskilda åtgärder. Det framgår vidare att något häktningsbeslut inte begärdes i hovrätten utifrån den bedömning som gjorts i skulddelen.