Försök till rån ledde till fängelse och fastställd dom i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om försök till rån. Den tilltalade överklagade och yrkade att han skulle frikännas och befrias från skadeståndsskyldighet, eller i andra hand få en icke frihetsberövande påföljd. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i skuldfrågan och i fråga om rubreringen av brottet, men justerade vissa delar av påföljdsfrågorna för den medtilltalade. För den tilltalade stod fängelsestraffet kvar och han ska vara häktad till dess straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde försök till rån, alternativt grovt olaga hot. Enligt den justerade gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade och en medtilltalad, tillsammans och i samförstånd, ha försökt tvinga målsäganden att lämna över sina saker. Detta ska ha skett genom att de höll fast honom, tryckte en kniv mot hans hals och uttalade att de skulle hugga honom i benet. Gärningen uppges ha ägt rum den 25 maj 2026 på Högbergsgatan i Stockholm. Åklagaren gjorde gällande att gärningen skulle ha inneburit vinning för de tilltalade och skada för målsäganden, samt att det fanns en fara för att brottet skulle fullbordas eller att det endast var tillfälliga omständigheter som hindrade fullbordande när målsäganden tog sig loss.

Målsäganden begärde skadestånd för kränkning, och om gärningen skulle bedömas som grovt olaga hot yrkades skadestånd med samma belopp och ränta som tingsrätten bestämt. Om gärningen i stället bedömdes som olaga hot yrkades ett lägre belopp enligt tingsrättens dom.

I hovrätten prövades målet som ett överklagande av tingsrättens dom. Hovrätten utgick från att samma bevisning som i tingsrätten hade lagts fram.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten ansåg, i likhet med tingsrätten, att målsägandens uppgift om att han inte kände de tilltalade saknade trovärdighet. Samtidigt bedömdes hans berättelse i övrigt vara klar och detaljerad, och den fick stöd av vittnesuppgifter. Hovrätten fäste särskild vikt vid att ett vittne uppgett att han såg den tilltalade och den medtilltalade hålla fast målsäganden mellan sig. Hovrätten noterade också att målsägandens uppgift om att kniven tryckts mot hans hals och att hot uttalats om att han skulle huggas i benet fick stöd av vittnenas berättelser.

Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att målsägandens uppgifter i väsentliga delar hade sådant stöd av utredningen att de kunde läggas till grund för bedömningen. Varken den tilltalade eller den medtilltalade hade lämnat uppgifter som rubbade styrkan i åklagarens bevisning. Hovrätten fann därför, i likhet med tingsrätten, att åtalet var styrkt i sin helhet. Brottet bedömdes även i hovrätten som försök till rån, och hovrätten ändrade inte tingsrättens bedömning i den delen.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. För den tilltalade innebar det att han dömdes för försök till rån med händelsedatum den 25 maj 2026. Den påföljd som redan bestämts av tingsrätten, fängelse i ett år och två månader, stod fast. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om skadeståndsskyldigheten, och någon ändring av den delen skedde inte. Hovrätten uttalade också att den tilltalade ska vara häktad till dess fängelsestraffet får verkställas.

Hovrätten tog även upp kostnadsfrågor. Den offentlige försvararen fick ersättning av staten, och den tilltalade ska ersätta staten med 10 400 kronor för kostnaderna i hovrätten för den offentlige försvararen och det tidigare målsägandebiträdet. Tingsrättens avgift till brottsofferfonden framgår av underlaget, men hovrättens beslut ändrade inte de delar som rörde den tilltalades ansvar i sak.