Grovt narkotikabrott och narkotikabrott: hovrätten sänkte fängelsestraffet

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott, narkotikabrott och vapenbrott, ringa brott. Hovrätten ändrade bara påföljden och bestämde fängelsestraffet till 4 år. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en tilltalad som i hovrätten var part i ett överklagande av tingsrättens dom. Enligt hovrättens dom skulle den tilltalade dömas för grovt narkotikabrott, narkotikabrott och vapenbrott, ringa brott, i de delar som tingsrätten redan hade funnit styrkta. Hovrätten gjorde ingen annan skuldprövning i de delar som inte hade överklagats eller där hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning.

I tingsrätten hade den tilltalade dömts för grovt narkotikabrott den 31 oktober 2025, narkotikabrott den 24 juli 2025 och vapenbrott, ringa brott, den 24 juli 2025. Han frikändes däremot från ett åtal om grovt narkotikabrott den 31 oktober 2025. Hovrätten anger att den delar tingsrättens bedömningar i de delar som rör de redan fastställda gärningarna och att tingsrättens dom därför inte ändras i skuldfrågorna.

Åklagaren hade i hovrätten yrkat att fängelsestraffet skulle skärpas och att den tilltalade skulle dömas för grovt narkotikabrott enligt den del av åtalet som avsåg åtalspunkt 1.4. Den tilltalade yrkade i sin tur att hovrätten skulle frikänna honom från grovt narkotikabrott i åtalspunkt 1.1 samt från den del av narkotikabrottet som avsåg innehav av narkotika på Balladgatan. Han yrkade också att straffet skulle lindras och att förverkande av kontanter skulle avslås.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten, men att viss ny skriftlig bevisning hade lagts fram och att ett tilläggsförhör hållits på åklagarens begäran. Hovrätten tog fasta på tingsrättens redogörelse för bevisningen och gjorde, i de delar som prövades, inte några andra bedömningar än tingsrätten.

När det gällde narkotikabrottet ansåg hovrätten att det var styrkt att den tilltalade hade gjort sig skyldig till gärningen i dess helhet. För grovt narkotikabrott fann hovrätten också att tingsrättens bedömning skulle stå fast. Hovrätten uttalade att renhetsgraden för amfetaminet i målet varierade mellan 4 och 8 procent och att denna låga halt skulle få betydelse vid straffvärdebedömningen. Domstolen ansåg dock inte att någon av de inblandades roller i hanteringen gav anledning till någon straffvärdesänkande eller straffvärdehöjande bedömning i den riktningen.

Hovrätten avvek från tingsrätten i påföljdsfrågan. Den fann att det inte fanns skäl att skärpa straffet med stöd av 29 kap. 4 § brottsbalken, vilket tingsrätten hade gjort. I övrigt höll hovrätten fast vid att annan påföljd än fängelse var utesluten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på det sättet att fängelsestraffets längd bestämdes till 4 år. Tingsrätten hade dömt till fängelse i 5 år. Hovrätten förklarade också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet fick verkställas.

Tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla, och hovrätten ändrade inte heller tingsrättens beslut om förverkande. I hovrätten ansåg domstolen att de ersättningsanspråk som försvararna hade begärt var skäliga och beslutade att kostnaderna skulle stanna på staten.

Det framgår av tingsrättens dom att den tilltalade även skulle betala avgift till brottsofferfonden, men hovrättens beslut innehåller ingen ny uppgift om detta. Hovrätten nämner inte någon förändring av denna del.