Olaga frihetsberövande prövades i hovrätten – den tilltalade frikändes

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om olaga frihetsberövande, mindre grovt brott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och frikände den tilltalade från åtalet. Därmed avslogs också målsägandens skadeståndsyrkande, och den tilltalade befriades från de kostnader och avgifter som tingsrätten hade ålagt honom.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren hade i hovrätten yrkat att den tilltalade i stället för tjänstefel skulle dömas för olaga frihetsberövande, mindre grovt brott. Åtalet avsåg en händelse den 17 september 2024.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § första stycket brottsbalken. Tingsrätten ansåg då att han skulle betala dagsböter, skadestånd till målsäganden och en avgift till brottsofferfonden. I hovrätten bestred den tilltalade ansvar och yrkade att han skulle frikännas, att skadeståndsyrkandet skulle avslås och att han skulle befrias från skyldigheten att ersätta staten för delar av försvarar- och målsägandebiträdeskostnaderna i tingsrätten.

Av hovrättens dom framgår att målet gällde ett ingripande av en skyddsvakt i anslutning till ett skyddsobjekt. Hovrätten konstaterade att den tilltalade först genomfört en kontroll som övergick i ett tillfälligt omhändertagande och därefter i ett gripande av målsäganden. Hovrätten godtog inte att det fanns grund för gripande enligt den bestämmelse som åberopades i målet och prövade i stället om ingripandet ändå varit lagligen grundat.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten, med viss ny skriftlig bevisning. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens rättsliga utgångspunkter och hänvisade särskilt till reglerna i skyddslagen om kontroll av personer vid skyddsobjekt.

Domstolen fäste vikt vid att den tilltalade inte grundade sitt ingripande på misstanke om brott enligt den aktuella bestämmelsen i skyddslagen. Hovrätten godtog också att den tilltalade inte visste vem målsäganden var när ingripandet skedde. Att den tilltalade ropade att målsäganden skulle stanna ansågs inte avgörande, utan bedömdes som ett led i en kontroll som han hade rätt att utföra.

Hovrätten lade också vikt vid övervakningsfilmen. Av den framgick enligt domstolen att målsäganden försökte undandra sig skyddsvakterna genom att springa därifrån och att jakten slutade med att målsäganden i stället försökte ta sig in i skyddsobjektet igen. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att det inte var tillräckligt eller ändamålsenligt att enbart avvisa eller avlägsna målsäganden. Den tilltalade hade därför rätt att tillfälligt omhänderta honom för att kunna genomföra kontrollen.

Hovrätten godtog dessutom att målsäganden satte sig till motvärn vid ingripandet. När motvärn uppstod ansåg hovrätten att den tilltalade hade rätt att genomföra ett envarsgripande. Sammantaget slog hovrätten fast att frihetsberövandet varit lagligen grundat och att den tilltalade därför inte hade gjort sig skyldig till olaga frihetsberövande eller åsidosatt vad som gällde för hans uppgift som skyddsvakt. Därför frikändes han från åtalet. Hovrätten gjorde därmed en annan bedömning än tingsrätten, som hade dömt honom för tjänstefel.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i sin helhet i den del som rörde ansvar och följdfrågor. Den tilltalade frikändes från åtalet om olaga frihetsberövande, mindre grovt brott. Målsägandens skadeståndsyrkande avslogs.

Eftersom den tilltalade frikändes befriades han också från skyldigheten att ersätta staten för del av kostnaderna för den offentliga försvararen och målsägandebiträdet i tingsrätten. Hovrätten befriade honom även från avgiften till brottsofferfonden. Någon påföljd dömdes inte ut av hovrätten.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade till 30 dagsböter om 310 kronor, skadestånd om 10 775 kronor till målsäganden, ränta samt en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor. Hovrätten ändrade alltså hela den utgången och frikände honom i stället.