Grovt narkotikabrott och vapenbrott ledde till fängelse i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grovt narkotikabrott, brott mot vapenlagen och näringspenningtvätt. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade även för grovt narkotikabrott och brott mot vapenlagen den 17 februari 2025. Påföljden bestämdes till fängelse i 4 år och 6 månader.

Om händelsen och åtalet

Målet i hovrätten gällde ett överklagande från åklagaren, som yrkade att den tilltalade skulle dömas även för grovt narkotikabrott och brott mot vapenlagen samt att påföljden skulle skärpas till fängelse. Åklagaren förtydligade i hovrätten att åtalet för narkotikabrott byggde på 1 § första stycket 5 narkotikastrafflagen jämte 3 § första stycket samma lag. Åklagaren justerade också åtalspunkten om vapenbrott genom att ange att den tilltalade ensam eller tillsammans och i samförstånd med andra hade innehaft 43 skarpa patroner i kaliber 9 mm utan rätt till det den 17 februari 2025 på en angiven adress i Järfälla kommun.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för näringspenningtvätt, ringa brott, men frikänt honom från åtal för brott mot vapenlagen, folkbokföringsbrott och grovt narkotikabrott. I hovrätten stod det klart att den del av tingsrättens dom som gällde näringspenningtvätt inte hade överklagats i skuldfrågan. Den delen stod därför fast.

Hovrätten tog alltså endast ställning till de överklagade skuldfrågorna och till påföljden. De aktuella åtalspunkterna som hovrätten prövade var grovt narkotikabrott den 17 februari 2025 och brott mot vapenlagen samma dag. Hovrätten ändrade tingsrättens bedömning och fann den tilltalade skyldig i båda dessa delar.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma utredning som hade lagts fram i tingsrätten, men åklagaren åberopade också en promemoria om granskning av en mobiltelefon i ett annat ärende. Den tilltalade åberopade även den promemorian samt en DNA-träffrapport och en finansiell utredning från samma ärende. Han hänvisade dessutom till en dom från Dold domstol som hade fastställts av hovrätten.

Hovrätten konstaterade att det var utrett att den tilltalade hade bott i lägenheten i viss utsträckning och även vistats där vid den aktuella tidpunkten. Domstolen ansåg, i likhet med tingsrätten, att utredningen gav ett mycket starkt stöd för att han hade befattat sig med narkotikan och ammunitionen som åtalet avsåg. Samtidigt ansåg hovrätten att det inte gick att utesluta att även andra personer hade befattat sig med föremålen, vilket innebar att det inte var styrkt att den tilltalade ensam hade haft hand om dem.

Domstolen prövade därefter den tilltalades invändningar. Han hade uppgett att han förvarade kontanter i lägenheten för sin familjs räkning och för en person som han kallade Abdi, att lägenhetsdörren var olåst och att någon annan måste ha tagit påsar från lägenheten och därefter packat narkotikan och ammunitionen som hittades i källaren. Han hade också förklarat att påsarna tidigare använts vid matinköp, vilket enligt honom kunde förklara DNA och fingeravtryck på emballagen, samt att källaringången varit olåst.

Hovrätten fann inte dessa uppgifter särskilt troliga. Att lägenhetsdörren skulle ha varit olåst framstod som osannolikt med hänsyn till den stora mängd kontanter som den tilltalade uppgett sig förvara där. Dessutom talade polisens iakttagelser om en misstänkt överlåtelse före gripandet och säljanteckningar som påträffats i bostaden starkt för att den tilltalade hade ägnat sig åt försäljning av narkotika.

Sammantaget ansåg hovrätten att det kunde uteslutas att någon annan eller andra personer ensamma hade haft rådighet över narkotikan och ammunitionen. Det var därför styrkt att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med andra hade innehaft narkotikan och ammunitionen. Hovrätten dömde honom därför för grovt narkotikabrott och brott mot vapenlagen i enlighet med åtalet. Tingsrättens frikännande dom i dessa delar ändrades därmed.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade även för grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 3 § första stycket narkotikastrafflagen samt för brott mot vapenlagen enligt 9 kap. 2 § första stycket d vapenlagen, båda den 17 februari 2025. Den tidigare fällande delen om näringspenningtvätt, ringa brott, stod fast eftersom den inte var överklagad i skuldfrågan.

När det gällde påföljden bedömde hovrätten att det samlade straffvärdet för den aktuella brottsligheten motsvarade fängelse i 4 år och 4 månader. Med hänsyn till återfall i brott och utan att den tidigare brottsligheten skulle beaktas vid påföljdsvalet eller genom förverkande av villkorligt medgiven frihet ansåg hovrätten att straffmätningsvärdet skulle bestämmas till fängelse i 4 år och 6 månader. Några förmildrande omständigheter ansågs inte finnas. Tingsrättens bötespåföljd ändrades alltså till fängelse.

Hovrätten beslutade också om fortsatt häktning. Domstolen fann att det fanns risk för att den tilltalade skulle fortsätta att begå brott och risk för att han skulle undandra sig straff. Eftersom brottet grovt narkotikabrott har ett minimistraff om fängelse i ett år och sex månader och det inte var uppenbart att skäl för häktning saknades, samt eftersom den tilltalade redan var häktad i ett annat mål, skulle han häktas villkorligt enligt domslutet.

Hovrätten beslutade vidare att tingsrättens beslag skulle fortsätta att gälla. Den försvarare som hade begärt ersättning fick ersättning av staten med 28 489 kr, och kostnaden skulle stanna på staten.