Oaktsam våldtäkt i en lägenhet ändras till oaktsam våldtäkt i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade mot tingsrättens fällande dom för våldtäkt. Hovrätten ändrade domen och dömde i stället för oaktsam våldtäkt avseende händelserna den 15–16 april 2026. Straffet bestämdes till fängelse i 8 månader och skadeståndet sänktes. I övrigt stod tingsrättens dom fast, utom i fråga om häktning.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde en gärning som enligt hovrätten hade inträffat under natten mellan den 15 och 16 april 2026. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § brottsbalken. I hovrätten vidhöll åklagaren i andra hand att den tilltalade i vart fall skulle dömas för oaktsam våldtäkt enligt 6 kap. 1 a § första stycket brottsbalken.

Den tilltalade yrkade i hovrätten att han skulle frikännas, eller i vart fall få ett lägre straff, och att skadeståndsskyldigheten skulle upphävas. Målsäganden och åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten och tog del av inspelningarna av förhören från underinstansen. Den tilltalade åberopade dessutom ytterligare skärmdumpar av konversationer mellan målsäganden och en väninna samt ett intyg från en tidigare arbetsgivare.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bakgrundsbeskrivning om att parterna kände till varandra sedan tidigare, om det övergripande händelseförloppet under kvällen och om kontakterna efter händelsen samt målsägandens kontakt med sjukvården och vittnen. Hovrätten tog också fasta på att målsäganden hade uppgett att hon sa nej, att hon skrattade när hon sa det och att hon inte visste hur den tilltalade tolkade detta. Målsäganden hade vidare uppgett att hon i pressade situationer ibland skrattar.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten fann, liksom tingsrätten, att målsägandens uppgifter framstod som trovärdiga. Hennes berättelse bedömdes som logisk, tydlig i avgörande delar och fri från överdrifter och motsägelser. Hovrätten ansåg inte att vissa avvikelser mellan hennes uppgifter i hovrätten och under förundersökningen påverkade trovärdigheten. Samtidigt noterade hovrätten att berättelsen innehöll relativt få detaljer och att vissa minnesbilder var vaga, vilket delvis kunde förklaras av sömnmedicin som hon tagit före samlaget.

Trots denna försiktighet ansåg hovrätten att målsägandens uppgifter fick starkt stöd av övrig bevisning. Särskilt betydelse hade meddelanden som hon skickat till en väninna dagen efter händelsen, där hon bland annat skrev att hon hade mediciner i kroppen men att hon visste att hon inte ville ha sexuellt umgänge och att hon sa nej. Hennes uppgifter fick också starkt stöd av vad hon berättat för sjukvården dagen efter och för ett vittne. Hovrätten fann därför bevisat att målsäganden inte deltog frivilligt i samlaget och att detta omfattade såväl vaginalt som analt samlag.

När hovrätten prövade den tilltalades skuldfråga fann domstolen att det inte var bevisat att han hade förstått att målsäganden inte ville delta frivilligt, eller att han varit likgiltig inför det, vilket hade krävs för uppsåtlig våldtäkt. Hovrätten bedömde att omständigheterna visade att den tilltalade måste ha insett risken för att målsäganden inte deltog frivilligt när hon sa nej och försökte föra bort hans händer. Att hon skrattade när hon sa nej ändrade inte denna bedömning.

Samtidigt ansåg hovrätten att det fanns tvivel kring om den tilltalade varit likgiltig i uppsåtsrättslig mening. Därför godtogs inte ansvar för uppsåtlig våldtäkt. Däremot fann hovrätten att den tilltalade genom sitt handlande hade varit medvetet oaktsam. Eftersom det rörde sig om ett medvetet risktagande av allvarligt slag bedömde hovrätten oaktsamheten som grov. På den grunden dömdes han för oaktsam våldtäkt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att rubricera gärningen som oaktsam våldtäkt i stället för våldtäkt. Straffet sattes till fängelse i 8 månader. Den tilltalade var inte längre häktad i målet efter hovrättens beslut den 23 september 2026, och hovrätten angav att den inte längre skulle vara kvar i häkte i denna del.

Skadeståndet till målsäganden sattes av hovrätten till 165 000 kronor jämte ränta enligt räntelagen från den 16 april 2026. Tingsrätten hade tidigare dömt ut 200 000 kronor i kränkningsersättning och 20 000 kronor för sveda och värk. Hovrätten ändrade alltså även skadeståndet nedåt. I övrigt gällde tingsrättens dom.

I hovrätten fick det offentliga biträdet ersättning av staten och staten skulle stå för kostnaden för försvararen i hovrätten. Uppgift om avgift till brottsofferfonden anges i det tillhandahållna materialet endast från tingsrätten, där en sådan avgift bestämdes till 1 000 kronor.