Tingsrätten avslår kreditgivares krav efter påstått identitetsbedrägeri
2016-09-26 | Södertörns tingsrätt
Den svarande frias från krav på återbetalning av ett smålån på 34 000 kronor sedan tingsrätten bedömt att bevisningen inte styrker att han ingått låneavtalet. Domstolen pekar särskilt på att den svarandes sambo polisanmälts för bedrägeri, att sambons bankkonto användes vid utbetalningen och att övriga omständigheter inte är tillräckligt starka för att visa avtalsslut.
Bakgrund
En ansökan om ett lån på 34 000 kronor gjordes den 26 juni 2015 via internet. Lånebeloppet skulle återbetalas på 36 månader med fasta delbetalningar. Efter flera uteblivna inbetalningar sade kreditgivaren upp avtalet och krävde hela skulden plus ränta och avgifter omedelbart förfallen till betalning. Den svarande har endast erlägga en mindre delbetalning och bestrider skyldighet att betala då han menar sig utsatts för bedrägeri.
Kärandens krav
Kreditgivaren har krävt att den svarande ska betala:
- 38 701 kronor i skuld enligt avbetalningsplan inklusive upplupen ränta.
- 3 926 kronor i förfallen dröjsmålsränta till den 13 april 2016.
- Årlig dröjsmålsränta om 36 procent från den 13 april 2016 tills full betalning sker.
- Ersättning för rättegångskostnader.
Svarande bestridande
Den svarande hävdar att han aldrig ingått något låneavtal. Enligt hans version har hans sambo, som varit spelberoende, ansökt om lånet i hans namn genom att förfalska underskrift, registrera e-postadress och telefonnummer i hans namn samt använda hans BankID. Han har polisanmält sambon för bedrägeri och pekar på att sambons bankkonto betalades ut till, vilket strider mot kreditgivarens villkor.
Tingsrättens bedömning
Tingsrätten konstaterar att det är kreditgivaren som har bevisbördan för att ett avtal ingåtts med den svarande.
- Beviskravet: Eftersom inga underskrivna fordringshandlingar eller elektroniska signaturer finns, krävs normalt stark bevisning för avtalsslut.
- Identitetshandling: En vidimerad kopia av den svarandes ID-kort har försetts med en namnteckning som kan ha förfalskats av sambon. Underskriften bedöms inte styrka att den svarande själv undertecknat.
- Bankkonto: Lånet utbetalades till sambons konto, vilket starkt talar mot att den svarande ingick avtalet.
- Elektroniska spår: Skillnader i e-postadress och uppgifter om BankID och telefonnummer anses inte entydigt visa att ansökan kommit från den svarande.
- Delbetalningar: Den svarandes enstaka delbetalning kan förklaras av hänsyn till sambon och ger inte klarhet i avtalsslut.
- Oaktsamhet: Ett avtal ingås genom samstämmiga viljeförklaringar och kan inte skapas genom oaktsamhet.
Domslut
Tingsrätten finner att kreditgivaren inte har styrkt att den svarande ingått låneavtalet eller samarbetat med sambon om lånet. Kärandens begäran om betalning och rättegångskostnader avslås.
Källhänvisning
Denna nyhetsartikel behandlar en händelse inom ett rättsområde och baseras på tillförlitliga källor. Underlaget består dels av allmänt tillgängliga handlingar som kan begäras ut med stöd av offentlighetsprincipen, dels av uppgifter som tillhandahållits Lexbase nyhetstjänst med stöd av källskydd. Lexbase nyhetstjänst tillämpar detta skydd i enlighet med bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
Så begär du ut handlingar:
För att ta del av de handlingar som ligger till grund för artikeln, kontakta Tingsrätt tingsrätt och uppge målnummer B 999-99 i din förfrågan.
Kontaktuppgifter:
Tingsrätt Tingsrätt
Stockholm, Stockholmsvägen 1
Telefon: 0700078789
E-post: tingsratt@dom.se
Denna artikel bygger på uppgifter från offentliga källor samt information förmedlad genom Lexbase nyhetstjänst under källskydd. Artikeln sätter dessa fakta i sitt sammanhang för att belysa relevanta samhällsfrågor och rättsfall.
Relaterade artiklar
En person som mottagit en felaktig låneutbetalning från en bank har förpliktats att återbetala beloppet med ränta och stå för inkasso- och rättegångskostnader efter en tvist vid Södertörns tingsrätt. Den svarande fick av misstag 50 000 kronor utbetalade till sitt bankkonto av käranden. Trots att det saknades rättslig grund för utbetalningen bekräftade den svarande att pengarna mottagits och anvä...
Käranden, ett bankaktiebolag, krävde att den svarande skulle betala 54 335,47 kr med dröjsmålsränta samt kostnader. Den svarande hävdade att ett bedrägeri hade begåtts av en närstående som använt den svarandes Bank-ID utan samtycke. Södertörns tingsrätt fann dock att bankens bevisning var tillräcklig och avslog invändningen om fel part. Käranden beviljade den svarande ett lån om 50 495 kr, vilke...