Grov misshandel och misshandel prövades på nytt i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel och misshandel. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens bedömning i ansvarsdelen och fann att den tilltalade skulle dömas för den åtalade gärningen. Däremot ändrades domen i skadeståndsdelen, där hovrätten avslog delar av skadeståndsyrkandet som gällde sveda och värk samt inkomstförlust.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en händelse den 4 mars 2024. Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Av hovrättens dom framgår att målet också omfattade åtal som rubricerats som grov misshandel samt misshandel, och att hovrätten ansåg att gärningarna skulle bedömas på det sätt som åklagaren gjort.

I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas och att målsägandens skadeståndsyrkande skulle avslås. Han begärde också i andra hand lindring av straffet och nedsättning av skadeståndet. Åklagaren och målsäganden motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten uttalade att den, liksom tingsrätten, ansåg det styrkt att den tilltalade hade begått den åtalade gärningen och att rubriceringen skulle vara den som åklagaren hade lagt fram. Hovrätten fann därför inte skäl att ändra ansvarsdelen.

Rättens bedömning och bevisning

Parterna lade fram samma bevisning i hovrätten som i tingsrätten, med undantag för förhöret med en tidigare medtilltalad. Hovrätten gjorde alltså sin prövning utifrån i stort sett samma underlag som tingsrätten.

I skuldfrågan gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Domstolen fann att det var styrkt att den tilltalade hade gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Någon närmare avvikande bevisvärdering redovisas inte i det material som lämnats, men hovrätten slog fast att det inte fanns skäl att lindra påföljden.

När det gällde skadestånd gjorde hovrätten däremot en annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten ansåg att den kränkningsersättning som den tilltalade skulle betala skulle bestämmas till 80 000 kronor, med hänvisning till gällande rättspraxis. Samtidigt fann hovrätten att det inte fanns förutsättningar att uppskatta inkomstförlusten till ett skäligt belopp enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken. Med utgångspunkt i den uppgift om inkomst som målsäganden lämnat i tingsrätten och de handlingar som åberopats, bedömde hovrätten att den faktiska förlusten, efter avrundning, uppgick till 6 700 kronor. Hovrätten utgick också från att sjukpenning hade betalats ut även under en fjärde sjukskrivningsmånad.

Hovrätten uttalade dessutom att enligt åtalen mot de övriga tilltalade hade deras respektive misshandel av målsäganden endast orsakat smärta. De dömdes därför inte för att ha bidragit till de skador som avsågs i åtalet mot den tilltalade och kunde inte heller åläggas skadestånd för sveda och värk och inkomstförlust som följde av dessa skador.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i skadeståndsdelen. Den del av tingsrättens dom som avsåg ersättning för sveda och värk om 12 400 kronor och ersättning för inkomstförlust om 30 000 kronor avslogs. I övrigt stod ansvarsdelen fast enligt hovrättens bedömning.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade till ungdomstjänst i 70 timmar och förpliktat honom att betala skadestånd om 15 000 kronor i kränkningsersättning, 12 400 kronor för sveda och värk samt 30 000 kronor för inkomstförlust, allt med solidariskt betalningsansvar tillsammans med andra tilltalade. Tingsrätten hade också beslutat om avgift till brottsofferfonden.

Av det tillgängliga materialet framgår inte att hovrätten ändrade påföljden i ansvarsdelen eller att någon ny påföljd bestämdes för den tilltalade i hovrätten. Hovrätten uttalade i stället att det inte fanns skäl att lindra påföljden. Det framgår inte heller att hovrätten ändrade avgiften till brottsofferfonden eller beslut om häktning för just den tilltalade. Häktningsfrågan som redovisas i hovrättsdomen avser en annan tilltalad.