Hyresrättsaffärerna prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om brott mot jordabalkens regler om otillåten ersättning vid upplåtelse och förmedling av hyresrätter. Den tilltalade överklagade och yrkade att åtalet skulle ogillas i sin helhet, men hovrätten ändrade endast delar av tingsrättens dom. I huvudsak stod fällningarna fast, men åtalet avseende en av lägenheterna ogillades och ersättningsbeloppen justerades på flera punkter. Påföljden blev dock oförändrad jämfört med tingsrätten.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde enligt hovrätten en yrkesmässig verksamhet där den tilltalade tillsammans med en annan person, och i vissa delar även var för sig, hade förmedlat ett stort antal hyresrätter mot betalning. Hovrätten utgick från att verksamheten bedrivits på olika sätt beroende på lägenhet, men att det funnits en gemensam uppläggning och en rollfördelning där den tilltalade ofta haft de inledande kontakterna och den andra personen skött mer av det praktiska efter att kontakt etablerats.

Hovrätten slog fast att prövningen, med ett undantag, gällde ansvar enligt 12 kap. 65 a § jordabalken i lydelsen före den 1 oktober 2019. För en av adresserna, Wallingatan 34, gällde prövningen endast den tilltalade enligt 12 kap. 65 § jordabalken i samma äldre lydelse.

I hovrätten gällde åtalet följande händelser och utfall. För Linnégatan 50, bokförd i domen som ett av de adresser där ersättning begärts för förmedling av bostadslägenhet, dömdes den tilltalade för grovt brott enligt 12 kap. 65 a § jordabalken för att tillsammans och i samråd ha begärt ersättning av hyressökande. Detsamma gällde Bokbindarvägen 7, Torsgatan 75, Siargatan 19, Roslagsgatan 38, Brännkyrkagatan 86, Drakenbergsgatan 33 och Hornsgatan 106 B, där hovrätten fann att brotten skulle bedömas som grova och att tingsrättens dom skulle stå fast i skuldfrågan, med vissa justeringar av ersättningsbeloppen.

För Wallingatan 34 dömdes den tilltalade enligt 12 kap. 65 § jordabalken för att ha begärt och tagit emot 555 000 kr för att överlåta en hyresrätt.

För Kommendörsgatan 31 A, Birger Jarlsgatan 36 och Ynglingagatan 11 dömdes den tilltalade enligt 12 kap. 65 a § jordabalken för att ha begärt och tagit emot ersättning för förmedling av bostadslägenhet.

För S:t Eriksplan 1 fann hovrätten att den tilltalade och den andra personen tillsammans och i samråd, via ett skenbyte av bostadslägenheter, begärt ersättning av målsägandena. Hovrätten ansåg dock att styrkt ersättningsbelopp var 1 100 000 kr, inte 2 000 000 kr som tingsrätten kommit fram till. Även denna gärning bedömdes som grovt brott.

För Bjurholmsplan 25 ogillade hovrätten åtalet. Domstolen ansåg att det visserligen fanns omständigheter som pekade på ett skenbyte och att den andra personen varit behjälplig, men bevisningen räckte inte för att styrka att den tilltalade också hade förmedlat hyresrätten mot ersättning.

Hovrätten tog även upp att tingsrättens dom innehöll flera ytterligare adresser och ersättningsfrågor, men eftersom den tillhandahållna texten inte redovisar samtliga åtalspunkter i detalj här, återges endast de punkter som uttryckligen behandlas i hovrättens domskäl och domslut.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att parterna i allt väsentligt lagt fram samma bevisning som i tingsrätten, men att den tilltalade även åberopat ytterligare material i hovrätten. Hovrätten gjorde emellertid i huvudsak samma bevisvärdering som tingsrätten. Målsägandenas uppgifter bedömdes som trovärdiga och i allt väsentligt tillförlitliga. Dessa uppgifter fick också starkt stöd av annan bevisning, bland annat sms-konversationer, kontantuttag, banköverföringar och erkännanden från vissa säljare om att ersättning tagits emot för hyresrätter.

För de adresser där hovrätten ansåg att tingsrättens bedömning skulle stå fast, fann domstolen att den tilltalade och den andra personen bedrivit en gemensam verksamhet med tydlig rollfördelning och att de tillsammans och i samråd begärt eller tagit emot ersättning för förmedling eller överlåtelse av bostadslägenheter. Hovrätten godtog också tingsrättens syn på rubriceringen som grova brott.

När det gällde Bjurholmsplan 25 fann hovrätten att bevisningen inte räckte. Domstolen hänvisade till att flera centrala uppgifter saknades, att inga andra berörda än den andra personen hade hörts, att sms-konversationerna inte visade pris, handpenning, kontantflöden eller slutbetalning, och att kontantuttagen inte kunde knytas till just denna lägenhetsaffär med tillräcklig säkerhet.

När det gällde S:t Eriksplan 1 gjorde hovrätten en mer nyanserad bedömning än tingsrätten av vilket belopp som faktiskt hade betalats. Hovrätten ansåg att ett stort antal kontantuttag kunde kopplas till affären, men inte att hela det belopp som åklagaren och tingsrätten utgått från var styrkt. Beloppet sattes därför ned till 1 100 000 kr. Hovrätten ansåg samtidigt att gärningen fortfarande skulle bedömas som grovt brott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i vissa delar men fastställde i övrigt ansvar och påföljd. Den tilltalade dömdes fortsatt för flera grova brott enligt 12 kap. 65 a § jordabalken och för ett brott enligt 12 kap. 65 § jordabalken. Åtalet avseende Bjurholmsplan 25 ogillades.

Påföljden blev fängelse i ett år och nio månader, vilket hovrätten alltså inte ändrade från tingsrätten. Hovrätten uttalade att det samlade straffvärdet uppgick till fängelse ett år och nio månader och att de ändringar som gjordes i skuldfrågan inte påverkade detta.

Hovrätten fastställde även näringsförbudet för den tilltalade. Den uttalade att näringsförbudet skulle beaktas vid straffmätningen och att det skulle gälla omedelbart. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i den delen.

När det gäller förverkande av brottsutbyte ändrade hovrätten tingsrätten. Den tilltalade förpliktades att till staten utge 667 500 kr såsom förverkat utbyte av brott. Av detta belopp skulle 50 000 kr utges solidariskt med den andra personen. Hovrätten avslog däremot förverkandeyrkandet såvitt avsåg Bjurholmsplan 25. För vissa andra adresser, bland annat Arbetargatan 36 och Ynglingagatan 11, stod tingsrättens bedömning fast enligt hovrätten.

I fråga om enskilda anspråk satte hovrätten ned flera belopp i enlighet med åklagarens justeringar. Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle betala särskilda ersättningsbelopp till flera målsägande, däribland 1 100 000 kr, 430 000 kr, 300 000 kr, 240 000 kr och 150 000 kr till olika angivna målsägande, samt 35 000 kr till en annan målsägande. Vissa av dessa belopp skulle betalas solidariskt med den andra personen.

Hovrätten beslutade också om kvarstad, både solidariskt och med enbart den tilltalades egendom, för att säkerställa statens fordran och de enskilda anspråken. De tidigare kvarstadsbesluten från tingsrätten och ett tidigare hovrättsbeslut upphörde att gälla i den mån hovrätten beslutat annorlunda.

Hovrätten tillerkände dessutom försvararen ersättning av staten med 275 551 kr, och staten skulle slutligt svara för denna kostnad.