Grovt penningtvättsbrott och bokföringsbrott prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grovt bokföringsbrott och grovt penningtvättsbrott. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom endast i den del som gällde penningtvättsbrottet och förverkande. I övrigt fastställdes tingsrättens domslut.

Om händelsen och åtalet

Åtalet i hovrätten omfattade flera brottspunkter, men för den tilltalade var det framför allt fråga om grovt bokföringsbrott och grovt penningtvättsbrott. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att det förekommit brister i bokföringen i de bolag som åtalet avsåg. För den tilltalade gällde åtalspunkten om grovt bokföringsbrott i ett bolag under perioden den 1 januari 2024 till den 31 december 2024. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten och fann att den tilltalade skulle dömas för detta brott.

I fråga om penningtvätt påstod åklagaren att de medel som hanterats härrörde från dels investeringsbedrägerier, dels oegentligheter i bolagens verksamhet som lett till att skatter och arbetsgivaravgifter undandragits det allmänna. Hovrätten ansåg att utredningen inte med tillräcklig säkerhet visade att de aktuella aktieförsäljningarna innefattat investeringsbedrägerier. Däremot fann hovrätten att utredningen starkt stödde att verksamheten bedrivits på ett sätt som innebar att skatter och arbetsgivaravgifter i betydande omfattning undandragits det allmänna. Hovrätten bedömde därför att medlens ursprung utgjordes av skattebrottslighet.

Hovrätten fann vidare att en revers som åberopats till stöd för de aktuella bankgirobetalningarna inte motsvarade något verkligt skuldförhållande utan hade upprättats för skens skull. Transaktionerna saknade därmed legitim affärsmässig grund. Enligt hovrätten hade medlen efter överföringarna använts för omfattande inköp av guld, vilket försvårade spårningen av pengarnas ursprung och fortsatta disposition. Hovrätten bedömde att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med annan hade vidtagit åtgärder som varit ägnade att dölja att medlen härrörde från brott och att främja möjligheterna att tillgodogöra sig dem. Brottet bedömdes som grovt penningtvättsbrott och avsåg perioden den 12 juni 2024 till den 22 november 2024.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten. Tingsrättens förhörsuppspelningar spelades också upp i hovrätten. Hovrätten instämde i tingsrättens övergripande bedömning av bolagsstrukturen och av att den aktuella reversen varit skensmässig.

När det gällde grovt bokföringsbrott fann hovrätten att den tilltalades ansvar skulle bedömas på samma sätt som i tingsrätten. Hovrätten godtog inte en invändning om att ansvaret endast skulle avse viss del av året, eftersom bokföringsbrottet sågs som en brottsenhet som omfattade hela räkenskapsåret.

När det gällde penningtvättsbrottet gjorde hovrätten en tydlig bevisvärdering av ursprunget till de medel som hanterats. Domstolen avfärdade inte alltför överdrivna uppgifter om aktieförsäljningarna som tillräckligt för att slå fast investeringsbedrägerier, men ansåg att den övriga verksamheten visade på omfattande skatteundandragande. Hovrätten betonade också att det inte krävdes att varje krona kunde knytas till en exakt konkret förbrottslighet, utan att det räckte att medlen kunde härledas till brottslig verksamhet.

Hovrätten ansåg att den tilltalade hade haft en central och drivande roll i upplägget och att han varit införstådd med både den skensmässiga reversen och penningtvättssyftet. Därför fälldes han för grovt penningtvättsbrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade inte längre dömdes för näringspenningtvätt, grovt brott, utan i stället för grovt penningtvättsbrott för tiden den 12 juni 2024 till den 22 november 2024. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade till fängelse i tre år och sex månader. Hovrätten ansåg att det samlade straffvärdet var något högre än vad tingsrätten funnit och bestämde påföljden till fängelse i fyra år och sex månader. Hovrätten förordnade också om näringsförbud, och detta skulle gälla omedelbart. I den del som rörde näringsförbudets längd gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Hovrätten ändrade däremot tingsrättens beslut om förverkande. I stället för att avslå åklagarens yrkande förpliktades den tilltalade att betala 1 942 375 kr som förverkat värde av kontanter som varit föremål för grovt penningtvättsbrott.

Hovrätten beslutade även att den tilltalade skulle vara häktad i avvaktan på att fängelsestraffet kunde verkställas. Någon uppgift om brottsofferfondsavgift för hovrättsdomen framgår inte av det tillhandahållna materialet. Den tilltalade hade inte heller någon uppgift om verkställd häktningstid angiven i materialet.