Grovt bokföringsbrott i flera bolag prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom om bokföringsbrott och grovt bokföringsbrott. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i sin helhet, vilket innebär att den tilltalade dömdes för ett fall av bokföringsbrott och flera fall av grovt bokföringsbrott enligt tingsrättens bedömning. Påföljden blev oförändrad och hovrätten ändrade inte heller beslutet om näringsförbud, brottsofferfondsavgift eller återbetalningsskyldighet.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde den tilltalades bokföring i två bolag, där åtalet avsåg underlåtenhet att upprätta och fullgöra bokföring under olika perioder. Tingsrätten fann att den tilltalade gjort sig skyldig till bokföringsbrott den 31 oktober 2010 samt grovt bokföringsbrott under perioden den 1 maj 2010 till den 31 mars 2012 vid fyra tillfällen.

I hovrätten yrkade den tilltalade i första hand att åtalet skulle ogillas och i andra hand att gärningarna skulle bedömas som ringa bokföringsbrott. Han motsatte sig också näringsförbudet. Åklagaren motsatte sig ändring och godtog tingsrättens bedömning att brotten för räkenskapsåren 2011 och 2012 avseende det ena bolaget inte hade skett i skatteundandragande syfte.

Hovrätten konstaterade att den tilltalade varit faktisk företrädare för båda bolagen under de perioder som åtalet avsåg. När det gällde det ena bolaget ansåg hovrätten, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade uppsåtligen underlåtit att upprätta årsredovisning för räkenskapsåret 2009/2010. Därmed hade det inte gått att bedöma rörelsens ekonomiska resultat eller ställning i huvudsak med ledning av bokföring.

För de övriga gärningarna ansåg hovrätten att det var styrkt att någon regelrätt bokföring inte hade upprättats i något av bolagen under de aktuella perioderna, och att rörelsernas förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte kunnat bedömas med ledning av bokföring. Hovrätten anslöt sig därför till tingsrättens rubricering av gärningarna som grova bokföringsbrott, med undantag för den underlåtenhet som gällde årsredovisningen, som bedömdes som bokföringsbrott av normalgraden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten, men kompletterade underlaget med vissa frågor till de tilltalade och ett vittne. Den tilltalade åberopade också förhör med ett ytterligare vittne. Enligt hovrätten visade kontoutdrag och sammanställningar att det rörde sig om mycket betydande betalningsflöden i bolagen.

Ett vittne uppgav att någon regelrätt bokföring inte återfunnits i det ena bolaget. När det gällde det andra bolaget berättade samma vittne att onumrerade verifikat i pärmar återfunnits vid skatterevisionen, men att materialet inte varit komplett. Den tilltalade uppgav att han löpande sammanställt affärshändelser i Excel. Hovrätten ansåg dock att hans uppgifter var allmänt hållna och inte tillräckliga, särskilt mot bakgrund av den stora mängden affärshändelser och att verifikaten var onumrerade.

Hovrätten fann därför, i likhet med tingsrätten, att bokföringen inte uppfyllde lagens krav och att rörelsernas förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte kunde bedömas med ledning av bokföringen. Hovrätten gjorde alltså ingen annan bevisvärdering än tingsrätten i skuldfrågan och fann att gärningarna var uppsåtliga.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebar att den tilltalade dömdes för bokföringsbrott den 31 oktober 2010 och för grovt bokföringsbrott under perioden den 1 maj 2010 till den 31 mars 2012 vid fyra tillfällen. Hovrätten delade också tingsrättens bedömning att den underlåtenhet som avsåg årsredovisningen skulle bedömas som bokföringsbrott av normalgraden, medan övriga gärningar var grova bokföringsbrott.

Påföljden blev oförändrad: fängelse i 1 år och 4 månader. Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om straffmätningen. Näringsförbudet stod också fast och hovrätten ändrade inte beslutet om att den tilltalade skulle betala 500 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten hade dessutom beslutat att den tilltalade skulle återbetala 45 000 kronor av ersättningen till försvararen till staten. Hovrätten ändrade inte heller detta. I hovrätten förekom också ett beslut om ersättning till ett försvararbiträde med 77 395 kronor, som staten skulle svara för.