Hund döms för djurplågeri efter bristande vård

Den tilltalade döms för djurplågeri efter att ha utsatt en hund för otillbörligt lidande genom att inte ordna veterinärvård för hundens munhälsa. Tingsrätten fann att den tilltalade av grov oaktsamhet hade brustit i sina åtgärder. Påföljden bestämdes till dagsböter, och den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden samt ersätta en del av försvararkostnaden till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom vanvård och eller bristande tillsyn utsatt hunden för otillbörligt lidande. Det påstods att hunden inte hade fått tillräckliga mängder foder och vatten av god kvalitet och anpassat efter djurets behov, eller att den tilltalade trots skada eller tecken på ohälsa inte snarast hade vidtagit lämpliga åtgärder, ordnat vård genom veterinär eller annan djurhälsopersonal eller låtit avliva djuret. Händelsen angavs ha inträffat mellan den 21 november 2024 och den 21 januari 2025.

I åtalet beskrevs att hunden vid ankomst till veterinär den 21 januari 2025 var generellt muskelfattig och kraftigt avmagrad samt hade mycket dålig mun- och tandstatus. Det angavs att hunden hade kraftig tandsten på flera tänder, blottat käkben på vissa tänder och urgröpning i gommen runt en tand, vilket skulle ha medfört lidande under längre tid. Åklagaren yrkade i andra hand ansvar för brott mot djurskyddslagen på oaktsamhetsgrund.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade gärningen. Som bevisning lades fram journalutdrag och fotografier, och veterinären Dolt namn hördes. Den tilltalade hördes också, liksom ett vittne som tidigare varit gift med den tilltalade.

Tingsrätten ansåg att utredningen visade att hunden varit muskelfattig och kraftigt avmagrad samt haft mycket dålig mun- och tandstatus. Domstolen betonade att hunden haft kraftig tandsten, blottat käkben och urgröpning i gommen runt en tand, och att detta inneburit ett lidande. Rätten fann också att hunden hade haft ett akut behov av veterinärvård, åtminstone avseende tandhälsan.

Samtidigt bedömde tingsrätten att det inte var styrkt att den tilltalade inte hade försett hunden med tillräckliga mängder foder och vatten av god kvalitet. Domstolen ansåg inte heller att det var styrkt att den tilltalade hade insett avmagringen och behovet av vård med anledning av den. Den tilltalade dömdes därför inte i det avseendet.

När det gällde munhälsan fann tingsrätten att den tilltalade hade kontaktat veterinär för råd om hur tandstenen skulle hanteras och att han därefter hade borstat och skrapat hundens tänder, men att detta inte hade varit tillräckligt. Domstolen ansåg att den tilltalade måste ha förstått att hunden behövde vård angående munhälsan men ändå inte hade vidtagit lämpliga åtgärder. Rätten fann dock inte att det var utrett att den tilltalade hade haft likgiltighetsuppsåt. I stället bedömdes gärningen ha begåtts av grov oaktsamhet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken för perioden den 21 november 2024 till den 21 januari 2025. Påföljden bestämdes till 100 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 5 000 kronor.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Vidare ska staten betala ersättning till försvararen med 40 413 kronor, fördelat på arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt enligt domstolens beslut. Den tilltalade ska återbetala 8 092 kronor av kostnaderna till staten.