Oaktsam våldtäkt och andra brott efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat våldtäkt, olaga hot, ofredande och skadegörelse. Hovrätten ändrade tingsrättens dom i fråga om åtalspunkten 1 och bedömde gärningen som oaktsam våldtäkt. Påföljden sänktes därmed till fängelse i 8 månader och skadeståndet bestämdes till 175 000 kr. I övrigt stod tingsrättens bedömning fast i de delar som hovrätten prövade, medan två skadegörelser inte var överklagade och därför låg fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. I hovrätten yrkade åklagaren att den tilltalade skulle dömas till ett längre fängelsestraff än det som tingsrätten bestämt. Målsäganden yrkade att hennes skadeståndsanspråk i tingsrätten skulle bifallas. Den tilltalade yrkade att han skulle frikännas från åtalspunkterna 1, 2, 4 och 6 samt att skadeståndsyrkandet skulle avslås.

Åklagaren hade justerat åtalspunkten 1 i hovrätten. Gärningsbeskrivningen kompletterades med att den sexuella handlingen även kunde avse oralt samlag och med ett tillägg om att den tilltalade otillbörligt utnyttjat att målsäganden befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Åklagaren klargjorde också att den med samlag jämförliga sexuella handlingen avsåg att målsäganden onanerat åt den tilltalade och att detta i andra hand skulle bedömas som sexuellt övergrepp.

Enligt hovrätten var det utrett att det i den första sekvensen skedde ett vaginalt samlag. Däremot var det inte styrkt att det hade skett analt samlag eller att det hade skett ett oralt samlag. Hovrätten fann dock att det var styrkt att målsäganden i den andra sekvensen onanerade åt den tilltalade.

Utöver åtalspunkten 1 prövade hovrätten åtalspunkterna 2, 4 och 6, som avsåg två fall av olaga hot och ofredande. Hovrätten hänvisade i dessa delar till tingsrättens bedömning och fann inga skäl att göra andra bedömningar. Två åtalspunkter om skadegörelse var inte överklagade och stod därför fast.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för våldtäkt, två fall av skadegörelse, två fall av olaga hot och ofredande. Hovrätten ändrade rubriceringen för den första gärningen till oaktsam våldtäkt. I övrigt ändrades inte ansvarsfrågan i de delar som hovrätten prövade.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick, liksom tingsrätten, från samma bevisning som tidigare. Eftersom varken målsäganden eller den tilltalade kunde lämna några detaljerade uppgifter om dagen i fråga lade hovrätten särskild vikt vid en ljudinspelning som målsäganden gjort i samband med händelsen.

När det gällde frivilligheten konstaterade hovrätten att frivillighetsrekvisitet tar sikte på det faktiska handlandet. Hovrätten ansåg att målsäganden genom sitt agerande på inspelningen tydligt hade gett uttryck för att hon inte ville delta i de sexuella handlingarna. Hon sade bland annat att hon inte ville, bad den tilltalade att sluta och uttryckte motvilja under samlaget. Att hon också vid ett tillfälle uppmanade den tilltalade att fortsätta ändrade inte hovrättens bedömning.

Hovrätten fann vidare att det inte var styrkt att målsäganden deltog på grund av hot. Även om den tilltalade dömdes för olaga hot i ett annat åtal, ansåg hovrätten att utredningen inte visade att det sexuella umgänget framtvingades av hotet.

Hovrätten prövade också påståendet att den tilltalade hade utnyttjat att målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation. Det framkom att målsäganden bodde hos den tilltalade och att de hade en överenskommelse om att han skulle stå för vissa utgifter mot att hon utförde sexuella tjänster. Hovrätten ansåg dock att detta inte nådde upp till den nivå som krävs för att hon skulle anses ha varit i en särskilt utsatt situation i lagens mening.

När det gällde den tilltalades subjektiva inställning fann hovrätten att det inte var styrkt att han hade uppsåt till att målsäganden inte deltog frivilligt. Han hade visserligen insett att det fanns en avsevärd risk för att hon inte ville delta, men hovrätten ansåg inte att det var visat att han varit likgiltig inför risken. Däremot bedömdes han ha varit medvetet oaktsam, och oaktsamheten ansågs grov. Därmed var förutsättningarna för oaktsam våldtäkt uppfyllda.

Hovrätten uttalade också att den handling där målsäganden mot sin vilja onanerade åt den tilltalade var en sexuell handling som normalt skulle bedömas som sexuellt övergrepp. Eftersom denna handling ingick i samma händelseförlopp ansågs den dock konsumerad av den oaktsamma våldtäkten och ledde inte till en separat fällande dom.

I åtalspunkterna 2 och 4, som gällde olaga hot, samt i åtalspunkten 6, som gällde ofredande, gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Den tilltalade stod därför kvar som dömd även i dessa delar.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i åtalspunkten 1 och dömde den tilltalade för oaktsam våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket 1 och 1 a § första stycket brottsbalken. Han dömdes också för två fall av olaga hot och för ofredande. Två skadegörelser stod fast genom den tidigare domen och var inte föremål för ändring i hovrätten.

Det samlade straffvärdet bedömdes motsvara fängelse i 8 månader. Hovrätten framhöll att oaktsam våldtäkt är ett brott av sådan art att fängelse normalt ska väljas. Påföljden bestämdes därför till fängelse i 8 månader. Tingsrättens tidigare påföljd, fängelse i 3 år och 3 månader, ändrades alltså i betydande mån.

Skadeståndet sattes i hovrätten till 175 000 kr. Av detta avsåg 160 000 kr kränkningsersättning och 15 000 kr sveda och värk. Hovrätten ändrade därmed tingsrättens skadestånd, som tidigare hade bestämts till 245 000 kr.

Hovrätten beslutade också att sekretessbestämmelsen skulle fortsätta att gälla för uppgifter som lagts fram inom stängda dörrar och som kunde röja målsägandens identitet. Ersättning till målsägandebiträdet bestämdes till 30 019 kr och kostnaderna skulle stanna på staten. Någon uppgift om fortsatt häktning efter hovrättens dom framgår inte av materialet.