Grovt dopningsbrott och narkotikabrott: hovrätten sänkte fängelsestraffet

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt dopningsbrott och narkotikabrott. Den tilltalade hade yrkat frikännande i delen om grovt dopningsbrott och i vart fall ett lindrigare straff, medan åklagaren motsatte sig ändring. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i skuld- och rubriceringsfrågorna, men sänkte fängelsestraffet med en månad till nio månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast, inklusive beslutet om beslag.

Om händelsen och åtalet

Enligt åtalet vid tingsrätten hade den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad olovligen innehaft en stor mängd dopningsmedel den 16 mars 2021 i en bostad i Haninge kommun. Dopningsmedlen uppgavs ha varit avsedda att överlåtas, och brottet gjordes gällande som grovt på grund av den särskilt stora mängden. Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt dopningsbrott enligt 2 § 6 p och 3 a § lagen om förbud mot vissa dopningsmedel. I hovrätten gällde samma åtalspunkt och hovrätten tillämpade 1 § 1 st 6 p narkotikastrafflagen i dess lydelse före den 1 juli 2023, men ändrade inte själva skuldprövningen.

Åtalet omfattade också narkotikabrott för innehav av kokain, amfetamin, vätska innehållande tetrahydrocannabinol och cannabisharts den 16 mars 2021 i samma bostad. Tingsrätten dömde den tilltalade för narkotikabrott enligt 1 § 1 st 6 p narkotikastrafflagen, och hovrätten slog fast att den tilltalade i den delen gjort sig skyldig till narkotikabrott av normalgraden.

Den tilltalade bestred grovt dopningsbrott och gjorde gällande nöd, men medgav narkotikabrottet. I hovrätten yrkade den tilltalade frikännande från grovt dopningsbrott och ett lindrigare straff. Hovrätten fann dock inte skäl att frångå tingsrättens bedömning i skuldfrågan.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten och hänvisade till att tingsrätten utförligt redogjort för utredningen och de tilltalades uppgifter. Hovrätten gjorde inga andra bedömningar än tingsrätten när det gällde skuld och rubricering.

I fråga om grovt dopningsbrott godtog hovrätten inte den tilltalades invändning om nöd. Domstolen konstaterade att den tilltalade berättat om hotfulla meddelanden och ett tillfälle då personer ska ha kommit till bostaden och hotat honom med pistol. Hovrätten ansåg dock, liksom tingsrätten, att situationen inte visade att det förelåg en sådan akut nödsituation som krävs för ansvarsfrihet. Domstolen betonade särskilt att den tilltalade enligt egen uppgift hade fortsatt att inneha och vidareförmedla dopningspreparaten under flera veckor efter hotet och att han hade haft möjlighet att välja andra handlingsalternativ, exempelvis att kontakta polisen.

När det gällde narkotikabrottet hade den tilltalade erkänt gärningen och erkännandet stöddes av utredningen. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att den tilltalade gjort sig skyldig till narkotikabrott av normalgraden.

I hovrätten gjordes ingen annan bedömning än tingsrätten i frågan om medtilltalads ansvar, men eftersom uppdraget här avser endast den tilltalade återges inte den medtilltalades utgång närmare.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om fängelsestraffets längd. Tingsrätten hade dömt den tilltalade till fängelse i tio månader. Hovrätten bedömde att det hade förekommit ett stillestånd i handläggningen som den tilltalade inte kunde lastas för och att detta skulle kompenseras genom en sänkning med en månad. Påföljden bestämdes därför till fängelse i nio månader.

Hovrätten instämde i tingsrättens uppfattning att annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga. Straffvärdet och brottens art talade enligt domstolarna starkt för fängelse. Hovrätten tog också upp att den tilltalade hade haft en förbättrad personlig och social situation, men ansåg inte att det räckte för skyddstillsyn i förening med fängelse eller någon annan mildare lösning.

Tingsrätten hade beslutat om förverkande av beslagtagna kontanter, dopningsmedel och narkotika med tillhörande emballage. Hovrätten beslutade att tingsrättens beslagbeslut skulle fortsätta att gälla.

När det gäller frihetsberövande framgår av tingsrättens dom att den tilltalade hade varit häktad under drygt två månader. Hovrättsdomen anger inte någon annan häktningstid.

Tingsrätten hade också ålagt den tilltalade att betala avgift till Brottsofferfonden med 800 kronor. Hovrättsdomen innehåller inget nytt beslut i den delen, varför tingsrättens avgift står fast.

Tingsrätten hade vidare bestämt att den tilltalades försvararkostnader skulle stanna på staten. Hovrätten beslutade om ersättning till försvararen med 14 667 kronor och angav att staten slutligt skulle stå för den kostnaden.