Knivbrott, ringa narkotikabrott och våldsamt motstånd i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade efter en tingsrättsdom som gällde våldsamt motstånd, ringa narkotikabrott och brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Hovrätten avgjorde målet utan huvudförhandling och fastställde tingsrättens dom i sin helhet. Den tilltalade frikändes alltså inte och någon ändring av påföljden gjordes inte.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde gärningar den 28 maj 2026. Tingsrätten dömde den tilltalade för våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § brottsbalken, för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen samt för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål enligt 1 § första stycket och 4 § första stycket i den lagen.

I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas eller att påföljden skulle lindras, och att åklagarens yrkande om förverkande skulle avslås. Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom. Hovrätten konstaterade att utredningen var densamma som i tingsrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde inte några andra bedömningar än tingsrätten. Domstolen ändrade inte sin syn på om den tilltalade hade begått de åtalade gärningarna, hur de skulle bedömas, vilken påföljd som skulle följa eller frågan om förverkande. Därför fann hovrätten att tingsrättens dom skulle stå fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade står kvar som dömd för våldsamt motstånd, ringa narkotikabrott och brott mot knivlagen, allt avseende den 28 maj 2026.

Påföljden är villkorlig dom tillsammans med 30 dagsböter om 50 kronor, totalt 1 500 kronor. Tingsrättens beslut om förverkande av kniven ska fortsätta att gälla. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor enligt tingsrättens dom.

I hovrätten fick försvararen ersättning av staten med 6 098 kronor. Av detta avser 4 878 kronor arbete och 1 220 kronor mervärdesskatt. Den tilltalade ska ersätta staten med 1 220 kronor av denna kostnad. Hovrätten bedömde också att försvararen skäligen borde ersättas för tre timmars arbete och att den tilltalades ekonomiska förhållanden motiverade att ersättningsskyldigheten för försvararkostnaden begränsades.