Hovrätten fastställer domen om människorov, rån och narkotikabrott

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om människorov, rån, olaga hot och narkotikabrott. Den tilltalade, som överklagat tillsammans med flera medtilltalade, yrkade frikännande eller i andra hand lindring och omrubricering. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i alla delar som rörde den tilltalade och ändrade därmed inte skuldfrågan, rubriceringen eller påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde ett händelseförlopp där målsäganden enligt åtalet fördes bort från sitt hem och hölls frihetsberövad under ett förlopp som även omfattade rån. Hovrätten uttalade att den delade tingsrättens bedömning av vad som var utrett om händelseförloppet. Domstolen fann att den tilltalade, tillsammans med andra, hade varit delaktig i att målsäganden fördes bort från hemmet till ett källarutrymme och att de därefter deltagit i det fortsatta händelseförloppet i samförstånd.

I hovrätten framgick att den tilltalade i tingsrätten dömts för människorov, rån och ringa narkotikabrott. Tingsrätten hade också funnit att misshandel skulle anses ingå i människorovet. Hovrätten godtog denna bedömning och ändrade inte rubriceringen. Av tingsrättens dom framgår att människorovet avsåg den 9 januari 2026, rånet samma dag och ringa narkotikabrott den 20 februari 2026.

Hovrätten prövade också åklagarens påståenden om att en annan medtilltalad hade anstiftat gärningarna. För den tilltalade innebar detta inte någon ändring av ansvaret. Hovrätten godtog att den tilltalade hade deltagit i gärningen tillsammans och i samförstånd med övriga.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten. Domstolen instämde i tingsrättens bedömning att målsäganden uppträtt trovärdigt och att det inte fanns skäl att tvivla på hans uppgifter. Hovrätten framhöll att målsägandens berättelse i stora delar stöddes av de tilltalades egna uppgifter och av övrig bevisning i målet.

Hovrätten tog också hänsyn till att målsäganden varit påtagligt nervös vid förhöret i tingsrätten, att förhören hållits med tolk och att detta flera gånger lett till missförstånd. Det första polisförhöret hade dessutom varit överrumplande för honom. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten, liksom tingsrätten, att målsägandens uppgifter kunde läggas till grund för bedömningen.

Domstolen ansåg vidare att utredningen genom målsägandens uppgifter, telefonmastuppkopplingar och kontakter mellan de tilltalade visade att den tilltalade hade varit delaktig i de centrala momenten. Hovrätten betonade att det inte var fullständigt klarlagt vilka som närvarade i det initiala skedet, men att det var utrett att den tilltalade deltog i bortförandet och i det efterföljande händelseförloppet.

När det gällde människorovet gjorde hovrätten en särskild markering om att frihetsberövandet avslutades på ett särskilt hänsynslöst sätt. Målsäganden lämnades iskall och blöt på en bensinstation långt från hemmet sent på kvällen och utan mobiltelefon. Trots detta fann hovrätten ingen anledning att frångå tingsrättens bedömning att gärningen skulle bedömas som människorov av normalgraden och rån.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom för den tilltalade. Det innebär att den tilltalade alltjämt döms för människorov den 9 januari 2026, rån den 9 januari 2026 och ringa narkotikabrott den 20 februari 2026. Hovrätten godtog också att misshandel ingick i människorovet enligt tingsrättens bedömning.

Hovrätten ändrade inte påföljden. Av tingsrättens dom framgår att påföljden var sluten ungdomsvård i ett år. Hovrätten instämde i tingsrättens straffmätning och påföljdsval. Någon annan påföljd, någon ny särskild rättsverkan eller någon ändring av skadeståndet beslutades inte.

Tingsrätten hade bestämt att den tilltalade tillsammans med andra solidariskt skulle betala skadestånd till målsäganden med totalt 107 200 kr jämte ränta från den 9 januari 2026. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning i skadeståndsfrågan och lämnade därför tingsrättens dom oförändrad. Tingsrätten hade även beslutat att den tilltalade skulle betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kr. Hovrätten ändrade inte den delen av domen.

Den tilltalade var inte den som hovrätten beslutade skulle vara fortsatt häktad. Hovrätten angav att andra medtilltalade skulle vara fortsatt häktade, men någon sådan häktningsfråga för den tilltalade framgår inte av avgörandet. Hovrätten beslutade också att ersättning till försvarare skulle stanna på staten.