Grovt vapenbrott, framkallande av fara för annan och rån: tingsrättens dom fastställdes i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade, som yrkade att åtalet i sin helhet skulle ogillas samt att skadeståndet skulle sänkas och påföljden lindras. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade döms alltså för rån, grovt vapenbrott och framkallande av fara för annan, och ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt hovrätten gärningar som redan prövats i tingsrätten. Åtalet omfattade tre brott. För det första avsåg åtalet rån den 14 februari 2026. För det andra avsåg det grovt vapenbrott under perioden den 24 april 2026 till den 25 april 2026. För det tredje avsåg det framkallande av fara för annan under samma tidsperiod.

I hovrätten yrkade den tilltalade frikännande från åtalet i dess helhet. Han motsatte sig även målsägandens skadeståndsyrkande och begärde i andra hand lindrigare påföljd samt lägre skadestånd. Åklagaren och målsäganden motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten angav att den i fråga om rånet inte gjorde några andra bedömningar än tingsrätten, med en skillnad. Hovrätten fann inte stöd för att målsäganden skulle ha fått slag med något annat tillhygge än en hammare, och den tilltalade skulle därför inte dömas för just det gärningsmomentet. Trots detta ansågs gärningen, med tillgrepp av egendom enligt åtalet, fortfarande utgöra rån.

När det gäller grovt vapenbrott och framkallande av fara för annan instämde hovrätten i tingsrättens bedömningar. Hovrätten ansåg att det var styrkt att det var den tilltalade som innehaft och avfyrat vapnet, och att han grovt oaktsamt avfyrat hagelgeväret genom lägenhetsdörren ut i trapphuset utan att förvissa sig om att ingen befann sig i skottlinjen. Enligt hovrätten var trapphuset i ett flerfamiljshus en plats där personer kunde förväntas röra sig, och faran bedömdes som konkret och livsfarlig för den som kunnat träffas.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten. Den gjorde i sak samma bedömning som tingsrätten i skuldfrågorna, med den nämnda justeringen att påståendet om slag med annat tillhygge än hammare inte ansågs styrkt.

För grovt vapenbrott och framkallande av fara för annan fann hovrätten att det inte fanns något utrymme för tvivel om den tilltalades hantering av vapnet. Domstolen fäste vikt vid att vapnet avfyrats genom en lägenhetsdörr ut i ett trapphus utan kontroll av om någon befann sig i skottlinjen. Detta ledde till att gärningen bedömdes som både grovt vapenbrott och framkallande av fara för annan.

Hovrätten prövade även rånet och ansåg att tillgreppet av egendom var styrkt på det sätt som åklagaren påstått. Därmed stod tingsrättens rubricering fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i dess helhet. Den tilltalade döms därför för rån den 14 februari 2026, grovt vapenbrott den 24–25 april 2026 och framkallande av fara för annan den 24–25 april 2026.

Påföljden är fängelse i 6 år enligt tingsrättens dom, och hovrätten gjorde ingen ändring i den delen. Hovrätten hänvisade till att det för grovt vapenbrott och rån inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader, samt att det fanns risk för fortsatt brottslighet på fri fot. Den tilltalade ska därför vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Hovrätten ändrade inte heller skadeståndsfrågan. Enligt tingsrätten ska den tilltalade betala 51 500 kr i skadestånd till målsäganden, jämte ränta från den 14 februari 2026 till dess betalning sker. Beloppet avser kränkning och sveda och värk. Beslutet om beslag ska fortsätta att gälla. Den tilltalade ska inte betala någon avgift till brottsofferfonden enligt den dom som nu fastställts.

Tingsrätten hade även beslutat om ersättning till försvararen och tidigare målsägandebiträde. Hovrätten fann att ersättningen var skälig och bestämde att kostnaderna ska stanna på staten.