Grovt vapenbrott i lägenhet gav ändrad dom i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt vapenbrott och narkotikabrott. För den tilltalade ändrade hovrätten rubriceringen för vapeninnehavet från vapenbrott av normalgraden till grovt vapenbrott för perioden 2024-06-12 till 2024-06-18. I övrigt stod tingsrättens dom fast. Påföljden bestämdes till ungdomsvård.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en lägenhet där både vapen, ammunition och narkotika hade anträffats. Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för grovt vapenbrott i stället för vapenbrott av normalgraden, och att straffet skulle skärpas. Den tilltalade motsatte sig ändring och yrkade frikännande från ansvar för vapenbrott.

Enligt hovrätten omfattade den inte överklagade delen även narkotikabrott och ringa narkotikabrott. I tingsrätten hade den tilltalade dömts för narkotikabrott vid två tillfällen, den 2024-04-12 till 2024-06-18, samt för ringa narkotikabrott den 2024-04-12. Dessa delar var inte föremål för ändring i hovrätten.

För åtalspunkt 1.1 gällde att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad hade innehaft ett vapen och ammunition under perioden 2024-06-12 till 2024-06-18. Tingsrätten hade bedömt gärningen som vapenbrott av normalgraden, men hovrätten kom till att gärningen i stället skulle bedömas som grovt vapenbrott.

För åtalspunkt 1.2 gällde narkotika som båda de tilltalade enligt hovrätten var och en för sig innehaft. Den delen bedömdes på samma sätt som i tingsrätten och ledde inte till någon ändring i hovrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten i de överklagade delarna. Förhören från tingsrätten spelades upp med ljud och bild, och åklagaren åberopade dessutom ny skriftlig bevisning i form av PM och material från telefontömningar.

Hovrätten anslöt sig i huvudsak till tingsrättens bevisvärdering och fann det styrkt att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans innehaft vapnet och ammunitionen enligt gärningspåståendet. Hovrätten ansåg också att det var klarlagt att den tilltalade själv innehaft narkotika enligt åtalet.

Den avgörande frågan blev rubriceringen av vapenbrottet. Hovrätten gjorde en mer långtgående bedömning än tingsrätten av om omständigheterna kring innehavet innebar att brottet skulle bedömas som grovt. Domstolen fäste vikt vid att lägenheten innehöll narkotika, våg, handskar och kontanter, att den använts som tillhåll där flera personer vistats och brukat narkotika, samt att den tilltalade uppgett att han hållit på med narkotikaförsäljning och använt lägenheten för förvaring av narkotika. Hovrätten beaktade också filmsekvenser från mobiltelefoner och innehållet i chattar som visade vapen- och narkotikahantering samt kopplingar till en kriminell miljö där våld förekommer. Att vapnet var en modifierad startpistol utan legalt användningsområde talade också i samma riktning.

Samtidigt prövade hovrätten vapnets funktion och farlighet. Vapnet hade vissa funktionsbrister, bland annat problem med matningen från magasinet, låg eldhastighet och att flera avfyrningar inte fungerade. Hovrätten noterade även att anslagsenergin var förhållandevis låg i jämförelse med en standardpistol. Trots detta bedömde hovrätten att vapnet var tillräckligt kraftfullt för att kunna orsaka allvarlig skada på kortare avstånd och att bristerna inte hindrade användning för hot eller andra påtryckningar. Sammantaget ansåg hovrätten att de omständigheter som talade för grovt vapenbrott vägde tyngre än de omständigheter som talade för normalgraden.

Hovrätten kom därför, till skillnad från tingsrätten, fram till att gärningen skulle bedömas som grovt vapenbrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut på så sätt att den tilltalade dömdes för grovt vapenbrott för perioden 2024-06-12 till 2024-06-18 enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen. I övrigt gällde tingsrättens domslut.

Påföljden bestämdes till ungdomsvård, vilket också var tingsrättens påföljd. Hovrätten uttalade att straffvärdet för det grova vapenbrottet motsvarade minimistraffet om fängelse i fyra år, men att den tilltalades ålder innebar att straffmätningsvärdet uppgick till uppåt men inte överstigande ett års fängelse. Hovrätten ansåg att ungdomsvård med den aktuella vårdplanen var tillräckligt ingripande.

I övrigt skulle tingsrättens beslut om beslag bestå. I tingsrätten hade den tilltalade också ålagts att betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kr, men hovrättens beslut i den tillhandahållna texten anger inte någon ändring av den delen. Hovrätten beslutade dessutom att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad, men den delen avser den medtilltalade och inte den tilltalade som denna artikel fokuserar på.