Rån i bostad ledde till ändrad dom i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagat mål om rån och närliggande brottslighet. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom i fråga om påföljd och skadestånd, medan övriga delar i huvudsak stod fast. Fängelsestraffet bestämdes till 2 år och 8 månader, och skadeståndet till målsäganden sattes ned till 40 000 kr jämte ränta. Den tilltalade ska också vara kvar i häkte till dess straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en händelse natten till den 7 november 2023 i en bostad. Enligt åtalet och målsägandens uppgifter trängde tre personer in i lägenheten, däribland den tilltalade. En maskerad person riktade ett vapen mot målsäganden, krävde pengar och uppgifter till telefon och BankID samt tvingade målsäganden att skriva under handlingar om ägarbyte för en bil. Målsäganden uppgav också att egendom togs med från bostaden, bland annat en TV, en mobiltelefon och en verktygslåda.

Hovrätten redovisade att åklagaren hade överklagat tingsrättens dom och yrkat att den tilltalade skulle dömas för grov stöld i stället för stöld, samt att påföljden skulle skärpas. Den tilltalade motsatte sig ändring och yrkade frikännande från rån, eller i vart fall en lindrigare påföljd och ett lägre skadestånd.

Hovrätten tog också upp att tingsrätten hade dömt den tilltalade för stöld, bedrägeri och olovlig körning, grovt brott, och för rån den 7 november 2023. I hovrätten gällde prövningen alltså både rånfrågan och rubriceringen av stölden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten fann att målsägandens uppgifter var trovärdiga och tillförlitliga. Domstolen betonade att berättelsen var sammanhängande, att målsäganden hade varit tydlig med vad som mindes och inte mindes, och att det inte fanns något som tydde på att målsäganden skulle ha haft anledning att falskeligen anklaga de tilltalade.

Bevisningen bestod även av andra uppgifter som hovrätten ansåg starkt stödde målsägandens version. Vittnen hade träffat målsäganden kort efter händelsen och hans uppgifter hade då varit konsekventa. Egendom som tillhörde målsäganden hade senare återfunnits hos personer knutna till den tilltalade. I bilen fanns också en längre tejpremsa med den tilltalades DNA.

Hovrätten lade stor vikt vid innehållet i telefonmaterialet. Där fanns meddelanden som enligt hovrätten visade planering och ett gemensamt upplägg inför brottet. Det fanns även bilder på den andra tilltalade och en medtilltalad med ett pistolliknande föremål kort efter händelsen, samt sökningar om garageportar och hur ett garage kan dyrkas upp. En film i en telefon ansågs särskilt bevisstark eftersom en av de medtilltalade där talade om att man hade lyckats ta en bil, en TV, en högtalare, verktyg och telefon samt väntade på pengar.

Hovrätten kom fram till att rånet var styrkt och att den tilltalade var den maskerade gärningspersonen. Domstolen gjorde också en annan bedömning än tingsrätten när det gällde medverkan för den andra tilltalade i hovrätten, som ansågs ha varit gärningsman och inte endast medhjälpare. För den tilltalade i denna artikel ändrade hovrätten inte skuldfrågan i den delen som gällde rån.

När det gällde stölden ansåg hovrätten att omständigheterna inte räckte för att bedöma gärningen som grov stöld. Att någon hade blivit insläppt i en bostad och därefter utnyttjat situationen ansågs inte i sig göra gärningen särskilt hänsynslös på det sätt som krävs för grov stöld. Därmed stod tingsrättens bedömning fast i den delen att gärningen skulle bedömas som stöld av normalgraden.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom när det gällde straffmätningen. Den tilltalade dömdes till fängelse i 2 år och 8 månader. Hovrätten konstaterade att straffvärdet för rånet var högt eftersom brottet hade begåtts i målsägandens hem, av flera personer och under hot med vad som såg ut som en riktig pistol. Domstolen lade också viss vikt vid att de tilltalade försökt förmå målsäganden att betala 10 000 kr, även om detta moment inte i sig ingick i rånet.

Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i 2 år och 3 månader. Hovrätten skärpte alltså fängelsestraffet. Hovrätten uttalade också att skyddstillsyn med särskild behandlingsplan inte var aktuell med hänsyn till straffvärdet. Den tilltalade skulle stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet fick verkställas.

Skadeståndet ändrades också. Hovrätten ansåg att den del av skadeståndet som avsåg kränkning inte skulle ändras, men eftersom utredningen om förlorad eller skadad egendom inte bedömdes tillräckligt tillförlitlig avslogs den delen av målsägandens krav mot den tilltalade. Skadeståndet bestämdes därför till 40 000 kr, jämte ränta enligt tingsrättens dom. Ansvar för skadeståndet var solidariskt med andra medtilltalade.

Tingsrättens dom fastställdes i övrigt.

Fakta