Post- och telestyrelsen har inte haft rätt att förelägga Tele2 att lagra trafikuppgifter
2017-03-08Kammarrätten i Stockholm konstaterar att det med hänsyn till EU-domstolens dom den 21 december 2016 är klarlagt att de svenska bestämmelserna om lagring av trafikuppgifter m.m. för brottsbekämpande ändamål står i strid med unionsrätten. Detta får till följd att de svenska bestämmelserna inte kan tillämpas. Kammarrätten upphäver därför PTS beslut att förelägga Tele2 att lagra trafikuppgifter m.m. för brottsbekämpande ändamål.
I april 2014 ogiltigförklarade EU-domstolen genom den s.k. Digital Rights-domen datalagringsdirektivet och Tele2 upphörde i samband därmed att lagra uppgifter för brottsbekämpande ändamål. PTS beslutade att förelägga Tele2 att återuppta datalagringen. Efter att Förvaltningsrätten i Stockholm avslagit Tele2:s överklagande och Tele2 överklagat till kammarrätten beslutade kammarrätten att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Detta för att få svar på frågan om de svenska bestämmelserna om lagring av uppgifter för brotts-bekämpande ändamål är förenliga med unionsrätten. EU-domstolen meddelade dom i målet den 21 december 2016 (de förenade målen (C-203/15 och C-698/15).
Kammarrättens prövning omfattar det överklagade beslutet från PTS och därmed om PTS haft rätt att förelägga Tele2 att lagra trafikuppgifter m.m. för brottsbekämpande ändamål i enlighet med bestämmelserna i lagen och förordningen om elektronisk kommunikation. Däremot omfattar inte prövningen den lagring som bl.a. görs för att överföra ett elektroniskt meddelande eller lagring för abonnentfakturering.
Kammarrättens frågor till EU-domstolen i begäran om förhandsavgörande gällde förutom lagringens omfattning även bestämmelserna om tillgång till de lagrade uppgifterna, lagringstiden och säkerheten för de lagrade uppgifterna. Skälet till detta var att kammarrätten ville få svar på om proportionaliteten av lagringens omfattning skulle bedömas för sig eller om det skulle göras en sammanvägd bedömning med beaktande av dessa övriga bestämmelser. Kammarrättens prövning i detta mål omfattar dock inte frågan om de svenska bestämmelserna om tillgång till de lagrade uppgifterna samt bestämmelserna om lagringstid och säkerhet för de lagrade uppgifterna är förenliga med unionsrätten.