Ett mål om våldtäkt

En man åtalades för bland annat våldtäkt. Gärningen bestod i att han hade fört upp sina fingrar i sin flickväns underliv. Tingsrätten fann det utrett att gärningen hade skett i syfte att kontrollera om flickvännen hade varit otrogen. Eftersom målsäganden inte hade samtyckt till att handlingen genomfördes i det syftet, bedömde tingsrätten att det var fråga om en våldtäkt. Brottet rubricerades som mindre grovt.

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i den aktuella delen.

Högsta domstolen konstaterar att målsäganden vid det aktuella tillfället i och för sig deltog frivilligt i sexuella handlingar med sin pojkvän. Att hon frivilligt har deltagit i vissa sexuella handlingar innebär enligt domstolen dock inte att andra typer av sexuella handlingar som har förekommit vid samma tillfälle också ska anses vara frivilliga.

Enligt Högsta domstolen skilde sig den handling som åtalet avsåg till sin karaktär och sättet som den utfördes på tydligt från det övriga sexuella handlande som målsäganden frivilligt deltog i. Det var fråga om en handling som hon inte alls var inställd på. Vidare anses det klarlagt att den tilltalade förstod att målsäganden inte ville bli utsatt för en kontroll men att han ändå utförde den.

Även Högsta domstolen dömer därför den tilltalade för våldtäkt, mindre grovt brott.

- Fallet illustrerar att olika delar av ett händelseförlopp kan behöva bedömas på skilda sätt i ett mål om sexualbrott, säger justitierådet Johan Danelius som var en av de domare som deltog i avgörandet. En person kan ha deltagit frivilligt i vissa delar men inte i andra, fortsätter han. Det måste alltid bedömas hur långt frivilligheten sträcker sig och vad den avser, avslutar Danelius.