Ett avgörande om gränsdragningen mellan misshandel och grov misshandel

Frågan om till vilken grad ett misshandelsbrott hör ska avgöras efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter vid gärningen. Det ska dock särskilt beaktas bl.a. om gärningsmannen har visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Ju mer framträdande denna kvalifikationsgrund är desto mindre krävs i form av skada eller smärta för att en gärning ska bedömas som grov misshandel.

I det aktuella fallet knuffade gärningsmannen ner målsäganden – som han hade en parrelation med – i en soffa, tog ett strupgrepp och utdelade flera hugg med en fruktkniv som träffade hennes ena arm och ben.

Skadorna var inte särskilt allvarliga och krävde inte några medicinska åtgärder. Det var inte heller fråga om en särskilt intensiv eller långvarig smärta. Däremot var misshandeln oprovocerad och utfördes på ett våldsamt och skrämmande sätt och det fanns en betydande risk för allvarligare skador. Vid bedömningen beaktades också att gärningsmannen hade beväpnat sig med en förhållandevis liten och tunn kniv samt att målsäganden inte var ensam och omgående fick hjälp av gärningsmannens mamma och syster att avvärja angreppet.

Mot denna bakgrund fann Högsta domstolen att gärningsmannen inte hade visat en hänsynslöshet som gått klart utöver vad som låg i att tillfoga skadorna. Även om det är fråga om en allvarlig misshandelsgärning var den därför inte att bedöma som grov misshandel, utan som ett brott av normalgraden. Med hänsyn till hur gärningen utfördes hade den dock ett förhållandevis högt straffvärde som något överstiger fängelse i ett år.

Gärningsmannen, som även hade gjort sig skyldig till annan brottslighet, dömdes till fängelse i ett år och fyra månader.