Dom och beslut i mål om pass

En svensk medborgare har rätt att på ansökan få ett vanligt pass, om det inte finns hinder mot det. En ansökan om vanligt pass ska avslås om det inom de senaste fem åren före ansökan har utfärdats tre vanliga pass för sökanden och det inte finns särskilda skäl att bifalla ansökan. Högsta förvaltningsdomstolen har i två mål prövat om det funnits sådana särskilda skäl.

Högsta förvaltningsdomstolen framhöll att bedömningen av om det finns särskilda skäl ska göras utifrån samtliga omständigheter i det enskilda fallet och att det då är av särskild betydelse hur det kommer sig att tidigare pass inte längre kan användas och om det finns risk för att tidigare pass har kunnat missbrukas. Även sökandens behov av vanligt pass bör vägas in. Det förhållandet att det finns omständigheter som tyder på att sökanden inte hanterat ett tidigare pass som en värdehandling talar enligt Högsta förvaltningsdomstolen emot att det i det enskilda fallet finns särskilda skäl. Att sökanden vid något enstaka tillfälle varit ovarsam med ett pass utesluter dock inte att det kan finnas särskilda skäl.

Högsta förvaltningsdomstolen fann i det ena målet att det funnits särskilda skäl att bifalla ansökan. I det målet hade ett tidigare pass behövt bytas ut på grund av att sökanden bytt namn, ett pass hade tappats bort på en flygplats och ett pass hade skadats i samband med en brand på ett hotell.

I det andra målet bedömde Högsta förvaltningsdomstolen att det inte funnits särskilda skäl att bifalla ansökan. Sökanden i det målet hade angett att han blivit bestulen på sina tre tidigare pass och att han hade ett stort behov av ett vanligt pass bl.a. eftersom han bor utomlands och reser mycket i arbetet. Högsta förvaltningsdomstolen fann att ett pass sannolikt hade stulits men att det inte gick att dra några säkra slutsatser om vad som hänt med de andra passen och att det stod klart att sökanden inte förvarat dem på ett säkert sätt eller hanterat dem med vederbörlig aktsamhet. Även om innehav av ett vanligt pass skulle underlätta för sökanden att utföra sitt arbete ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att det inte
kunde betraktas som oskäligt att inte utfärda ett sådant för honom.