Dom i mål om stöd och service till vissa funktionshindrade

En person, som var beviljad personlig assistans och insatsen korttidsvistelse, ansökte under coronapandemin hos kommunen om tillfälligt utökad personlig assistans. Som skäl angavs att personen som en följd av Folkhälsomyndighetens rekommendationer inte kunde vistas på korttidsboendet eftersom hon tillhörde en riskgrupp. Kommunen avslog hennes ansökan eftersom hon inte visat att hon varit förhindrad att vistas på korttidsboendet under den aktuella tiden. Hennes behov ansågs därför ha varit tillgodosett genom den beviljade insatsen korttidsvistelse.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att för att personlig assistans ska vägras på grund av att behovet tillgodoses på annat sätt, ska behovet också faktiskt tillgodoses på annat sätt. Om en person som får sitt hjälpbehov tillgodosett genom två olika insatser i form av dels personlig assistans, dels korttidsvistelse väljer att inte utnyttja den sistnämnda är personens hjälpbehov som utgångspunkt ändå tillgodosett under den tid som insatsen är tillgänglig. Det står inte en insatsberättigad fritt att byta ut korttidsvistelsen mot en insats i form av personlig assistans.

Om den insatsberättigade har godtagbara skäl att under en viss tid avstå från att vistas på korttidsboendet kan den insatsen dock inte anses vara tillgänglig för honom eller henne under den tiden. 

I målet bedömde Högsta förvaltningsdomstolen att personen haft godtagbara skäl för att avstå från att visats på korttidsboendet och insatsen kan därför inte anses ha varit tillgänglig för personen i fråga. Hon hade därmed ett behov av tillfälligt utökad personlig assistans under den tid som omfattades av ansökan.