Dom i mål om rättsprövning

Cementas tidigare tillstånd till täkt av kalksten löpte ut under hösten 2021. Innan tillståndet löpte ut antog riksdagen en tillfällig lag om ändring i miljöbalken som gjorde det möjligt för regeringen att pröva ansökningar om tidsbegränsade tillstånd att bedriva verksamhet som avser täkt av kalksten. Regeringen fattade två beslut med stöd av de nya bestämmelserna. Dels undantogs Cementas verksamhet från sedvanliga krav på miljöbedömning, dels gavs Cementa ett tidsbegränsat tillstånd att bryta kalksten m.m.

Fyra miljöorganisationer ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. De anser att de nya bestämmelserna strider mot grundlagen dels då de är avsedda att tillämpas endast i detta specifika fall, vilket strider mot kravet på föreskriftsgeneralitet, dels då myndigheter och andra aktörer inte fått tillräcklig tid att yttra sig över regeringens lagförslag, vilket innebär att lagstiftningsärendet inte bereddes på det sätt som krävs innan lagen antogs.

Högsta förvaltningsdomstolen anser att den tillämpade lagstiftningen inte strider mot kravet på föreskriftsgeneralitet. Det kravet är av formell natur. Eftersom den aktuella lagtexten är generellt utformad och därmed inte uttryckligen avser ett konkret fall strider lagstiftningen inte mot kravet. När det gäller beredningskravet framhåller Högsta förvaltningsdomstolen att det inte finns några regler om remisstidens längd och att även mycket korta svarsfrister är godtagbara i brådskande och allvarliga situationer. Tillkomsten av de nya bestämmelserna strider därför inte heller mot beredningskravet.

Sökandena anser även att regeringens beslut strider mot ett antal miljörättsliga bestämmelser, bland annat eftersom verksamheten enligt deras mening medför en otillåten påverkan på vissa vattenförekomster och innebär skada på livsmiljöer i Natura 2000-områden samt riskerar att störa eller skada vissa djurarter.

Såväl regeringen som sökandena anser att Cementas verksamhet kan påverka grundvattnets status negativt. Det finns dock en undantagsmöjlighet som innebär att verksamheten under vissa förutsättningar ändå kan tillåtas. Regeringen bedömde att dessa förutsättningar var uppfyllda. Högsta förvaltningsdomstolen anser att regeringens beslut i den delen håller sig inom det bedömningsutrymme som bestämmelserna medger.

Regeringen bedömde att det krävs Natura 2000-tillstånd för tre områden i närheten av verksamhetsområdet och att förutsättningarna för att meddela sådant tillstånd var uppfyllda. Även i den delen anser Högsta förvaltningsdomstolen att regeringens beslut ligger inom det bedömningsutrymme som bestämmelserna medger.

När det slutligen gäller artskyddet bedömde regeringen att verksamheten inte påverkar de aktuella arternas fortplantningsområden och viloplatser. Högsta förvaltningsdomstolen anser att regeringens ställningstagande i detta avseende inte strider mot någon rättsregel.

Högsta förvaltningsdomstolen har därmed funnit att regeringens beslut inte strider mot någon rättsregel och att regeringens beslut därför ska stå fast.