Dom i mål om nedsättning av årsbelopp enligt studiestödslagen

Huvudregeln är att studerande som har fått studielån ska betala tillbaka lånet till Centrala studiestödsnämnden (CSN) efter studierna. Det ska ske genom erläggande av ett årsbelopp som årligen beräknas utifrån bl.a. skuldens storlek och återstående betalningstid. Har låntagaren låga inkomster kan årsbeloppet sättas ned och bestämmas så att det istället motsvarar en viss procent av låntagarens årsinkomst. Om det föreligger särskilda skäl kan årsbeloppet sättas ned ytterligare. Lånet kan också skrivas av helt bl.a. om låntagaren har hel sjukersättning som gäller tillsvidare och en sammanlagd inkomst som inte överstiger garantinivån för hel sjukersättning enligt social-försäkringsbalken. CSN tolkar rättspraxis så att den som uppbär sjukersättning tillsvidare på garantinivån enbart har rätt till avskrivning av sitt lån och inte rätt till nedsättning av årsbeloppet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar i målet att det inte finns något stöd i rättspraxis för uppfattningen att det bara är tidsbegränsade ersättningar som kan ge rätt till nedsättning. Vidare anser domstolen att en person som har så låga inkomster att han eller hon skulle kunna få sin skuld avskriven istället kan få sitt årsbelopp nedsatt på grund av synnerliga skäl. Det finns därför skäl att i målet sätta ned den enskildes årsbelopp till 0 kr då denne har haft hel sjukersättning och en inkomst som inte överstiger garantinivån för hel sjukersättning det aktuella året.