Dom i mål om färdtjänst

I målet hade färdtjänstnämnden i Region Stockholm fattat ett beslut, innebärande att det generella antalet fritidsresor för färdsättet rullstolstaxi fastställdes till 500 per person och år. Beslutet överensstämde med de budgetbeslut som fattats av regionfullmäktige.
I samband med att nämnden fattade sitt beslut skickade trafikförvaltningen ut en skrivelse till berörda tillståndshavare. I skrivelsen lämnades information om antalet fritidsresor. Tillståndshavarna upplystes också om möjligheten att ansöka om ytterligare resor för vissa ändamål, bl.a. resor till och från arbete.

En person med färdtjänsttillstånd för rullstolstaxi överklagade begränsningen av antalet resor till förvaltningsrätten och yrkade att begränsningarna inte skulle tillämpas retroaktivt avseende hans färdtjänsttillstånd. Han anförde att hans tillstånd inte innehåller någon begränsning av hur många resor han får göra.

Förvaltningsrätten bedömde att den informationsskrivelse som skickats ut hade getts en utformning som var ägnad att uppfattas som bindande och handlingsdirigerande för klaganden. Skrivelsen ansågs därför utgöra ett förvaltningsbeslut som han kunde överklaga. Domstolen konstaterade att det inte framkommit att klagandens behov av färdtjänst hade förändrats. Förvaltningsrätten upphävde därför beslutet om begränsning av hans färdtjänstresor.

Kammarrätten gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att skrivelsen i fråga endast innehåller information om de generella beslut om tilldelning av färdtjänstresor som fattats av regionen. Den innehåller inte några ställningstaganden avseende enskilda personers tillstånd till färdtjänst. Skrivelsen kunde därför inte ses som handlingsdirigerande och utgjorde således inte ett förvaltningsbeslut. Kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden upphävdes därför.