Dom i mål om assistansersättning

Assistansersättning kan betalas ut i förskott. Då baseras utbetalningen på ett beräknat antal assistanstimmar i genomsnitt per månad för en viss tidsperiod (en s.k. beviljandeperiod). Efter varje månads slut ska en redovisning av det faktiska antalet utförda timmar lämnas till Försäkringskassan. Om det finns en större avvikelse mellan det beräknade antalet assistanstimmar och antalet utförda timmar, ska en avräkning göras. En slutavräkning ska alltid göras senast två månader efter utgången av varje beviljandeperiod.

Frågan som uppkom i målet var om en tilläggsräkning avseende utförd assistans som lämnats in till Försäkringskassan först efter det att slutavräkning gjorts kan läggas till grund för utbetalning av assistansersättning.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att redan det förhållandet att lagtexten innehåller begreppet ”slutavräkning” talar för att någon ytterligare avräkning inte ska göras. Till detta kommer att det finns andra bestämmelser i 51 kap socialförsäkringsbalken som förutsätter att den assistansersättning som den enskilde har rätt att få utbetald ska vara slutligt beslutad i samband med slutavräkningen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att 51 kap. 15 § socialförsäkringsbalken måste förstås så, att med slutavräkning avses den slutliga och definitiva avräkningen och att en redovisning avseende utförd assistans som lämnats in till Försäkringskassan först efter det att denna avräkning har gjorts därför inte kan läggas till grund för utbetalning av ssistansersättning. Kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden upphävs och Försäkringskassans beslut fastställs.