Den som grundar en skadeståndstalan på en överträdelse av grundläggande fri- och rättigheter har rätt att få ansvaret för överträdelsen prövat

En kvinna gjorde gällande att en barnmorska i samband med kvinnans förlossning hade utfört ett vårdingrepp utan samtycke och att det innebar att kvinnans rätt till skydd för den kroppsliga integriteten enligt Europakonventionen eller motsvarande rätt till skydd enligt regeringsformen hade överträtts.

Hon väckte en skadeståndstalan mot regionen. Regionen medgav betalningsskyldighet men förklarade att medgivandet inte skulle uppfattas som ett erkännande av någon rättighetsöverträdelse. Regionen begärde att tingsrätten, utan någon prövning i sak, skulle meddela dom på grund av medgivandet. Kvinnan motsatte sig detta och väckte en fastställelsetalan om överträdelsen.

Målet i Högsta domstolen handlar alltså om hur en domstol ska behandla en skadeståndstalan när käranden grundar den på en överträdelse av grundläggande fri- och rättigheter, och svaranden medger kärandens yrkande men samtidigt förklarar att medgivandet inte innebär ett erkännande av att det har skett en överträdelse (ett så kallat orent medgivande).

Den som på rimliga grunder påstår att hans eller hennes grundläggande fri- och rättigheter har överträtts, har rätt att få påståendet prövat. När svaranden gör ett orent medgivande bör domstolen tillämpa de processrättsliga bestämmelserna på så sätt att domstolen dömer i enlighet med medgivandet och samtidigt, inom ramen för en fastställelsetalan, tar ställning till om det har förekommit en rättighetsöverträdelse.