Beslut i mål om resning

I ett mål om resning anförde sökanden dels att Migrationsöverdomstolen hade förbisett ett lagkrav som innebär att en domstol ska ange skälen till att ett förhandsavgörande från EU-domstolen inte inhämtas när frågan har väckts av en part i målet, dels att domstolens beslut fattats med stöd av nationell lagstiftning som i det enskilda fallet får anses oförenlig med unionsrättsliga regler.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en domstol i högsta instans har en skyldighet att motivera varför ett förhandsavgörande inte inhämtas, när frågan har väckts av en part. Eftersom sökanden ansågs ha väckt frågan om inhämtande av förhandsavgörande i överklagandet till Migrationsöverdomstolen var det ett formellt fel i handläggningen att inte ta ställning till den begäran. De unionsrättsliga frågor som väcktes saknade dock betydelse för den processuella fråga som Migrationsöverdomstolen skulle ta ställning till i målet. Högsta förvaltningsdomstolen har därför bedömt att Migrationsöverdomstolens hantering av frågan om inhämtande av förhandsavgörande inte kan antas ha påverkat utgången i målet. Mot den bakgrunden, och då det inte heller i övrigt ansetts finnas skäl för resning, avslog
Högsta förvaltningsdomstolen ansökan om resning.