Misshandel i nära relation avgjordes i tingsrätten

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel vid två tillfällen men frikände honom från barnfridsbrott och olaga hot. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst, och skadeståndsyrkandena avslogs.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde händelser i en bostad där den tilltalade och målsäganden tidigare hade varit ett par och hade två gemensamma barn. Enligt åtalet skulle den tilltalade den 23 november 2025 ha misshandlat målsäganden genom att slå henne i ansiktet och på huvudet samt ta tag i hennes ben och huvud. Samma dag åtalades han också för två fall av barnfridsbrott, eftersom barnen enligt åtalet bevittnat gärningen. Tingsrätten fann dock endast att den tilltalade hade gjort sig skyldig till en ringa misshandel den 23 november 2025 och frikände honom från båda åtalspunkterna om barnfridsbrott.

Vidare åtalades den tilltalade för misshandel den 22 augusti 2025. Enligt åtalet hade han då tryckt sina tummar mot målsägandens kinder så att hon fick smärta och blåmärken. Tingsrätten fann det bevisat att han med uppsåt misshandlat målsäganden även denna dag, men rubricerade gärningen som misshandel av normalgraden. Samtidigt åtalades han för olaga hot den 22 augusti 2025, eftersom det påstods att han hade hotat att döda målsäganden och göra henne blind i samband med misshandeln. På den punkten frikändes han.

Rättens bedömning

Tingsrätten fäste stor vikt vid ljudinspelningar, fotografier, sms-konversationer, larmsamtal och förhör med målsäganden, den tilltalade och ett vittne. När det gällde händelsen den 23 november 2025 ansåg rätten att målsägandens berättelse i huvudsak var självupplevd och att ljudinspelningen gav ett starkt stöd för att den tilltalade tagit tag i hennes ben på ett sätt som orsakat smärta. Rätten bedömde att det inte kunde uteslutas att målsäganden hade sparkat mot den tilltalade först, vilket innebar att han befunnit sig i en nödvärnssituation. Samtidigt ansågs hans våld ha varit uppenbart oförsvarligt. Rätten fann också att den tilltalade därefter hade tagit tag i målsägandens huvud, tryckt ned henne i soffan och tagit grepp om hennes käke, vilket också orsakade smärta. Den samlade bedömningen ledde till att gärningen bedömdes som ringa misshandel.

När det gällde barnfridsbrotten konstaterade tingsrätten att båda barnen hade bevittnat gärningen i den mening som avses i brottsbalken. Trots det kunde den tilltalade inte dömas för barnfridsbrott, eftersom den misshandel som han dömdes för var ringa och därmed inte en sådan gärning som omfattas av bestämmelsen. Han frikändes därför från båda dessa åtalspunkter.

För händelsen den 22 augusti 2025 fann tingsrätten att målsägandens uppgifter fick starkt stöd av fotografierna och sms-konversationen. Bilderna visade rodnader och blåmärken på kinderna, vilket rätten ansåg väl förenligt med hennes berättelse. Den tilltalades förklaring till sms:en ansågs inte trovärdig. Sammantaget bedömde tingsrätten att det var bevisat att han med uppsåt hade misshandlat målsäganden. Däremot ansågs utredningen inte ge stöd för att något hot hade uttalats, och rätten frikände honom därför från åtalet om olaga hot.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel den 22 augusti 2025 och för ringa misshandel den 23 november 2025. Han frikändes från två åtal om barnfridsbrott den 23 november 2025 samt från olaga hot den 22 augusti 2025.

Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst i 50 timmar. Tingsrätten uppgav att brottens straffvärde motsvarade ett kortare fängelsestraff, men att det fanns särskilda skäl att välja en icke frihetsberövande påföljd. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha blivit en månad.

Skadeståndsyrkandena avslogs. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Han ska dessutom betala tillbaka 50 000 kronor av statens kostnader.

Fakta