Grov misshandel på spårvagn ledde till åtta månaders fängelse

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel och hot mot tjänsteman. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast när det gällde fängelsestraffets längd och bestämde påföljden till åtta månaders fängelse. I övrigt stod tingsrättens bedömning fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser på en spårvagn där en konflikt uppstod efter en diskussion mellan en målsägande och en okänd kvinna om en somalisk flagga. En okänd man blandade sig i situationen och bråk uppstod. Därefter anslöt en annan person, tätt följd av den tilltalade och ytterligare en medtilltalad. Enligt hovrätten hamnade målsägandena i ett hörn av ett säte och fick där ta emot slag och sparkar mot ansikten och huvuden. Hovrätten fann också att en av målsägandena fick slag eller sparkar mot ansiktet även efter att han svimmat.

Hovrätten tog upp åtalet för grov misshandel, som i tingsrätten hade rubricerats som grov misshandel enligt 3 kap. 6 § brottsbalken. Hovrätten utgick från samma brottsrubricering och fann att gärningen skulle bedömas som grov misshandel. I hovrättens dom framgår också att den tilltalade, i likhet med tingsrättens dom, hade gjort sig skyldig till hot mot tjänsteman, ringa brott, men den delen av målet var inte föremål för hovrättens prövning.

Av hovrättens avgörande framgår att överklagandet avsåg både skuldfrågan och påföljden. Den tilltalade yrkade att åtalet för grov misshandel skulle ogillas, alternativt att gärningen skulle bedömas som misshandel av normalgraden och att icke frihetsberövande påföljd skulle bestämmas. Han yrkade också att fängelsestraffet skulle sättas ned och att skadeståndsyrkandet skulle lämnas utan bifall. Åklagaren motsatte sig ändring.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten spelade upp ljud- och bildupptagningar från förhören i tingsrätten med flera personer och tog del av övervakningsfilmer från spårvagnen. Samma skriftliga bevisning som i tingsrätten åberopades även i hovrätten.

Genom filmerna, målsägandenas och ett vittnes uppgifter samt journalutdrag ansåg hovrätten det klarlagt att händelsen började som en diskussion och därefter utvecklades till ett våldsamt angrepp. Hovrätten konstaterade att den tilltalade, tillsammans med andra, kom fram i tät följd och trappade upp situationen genom att ge sig in i bråket. Därefter fortsatte de att slå och sparka mot målsägandena tills ett vittne ingrep.

Hovrätten fann att det inte var utrett exakt vem av de tilltalade som gjort vad. Trots det ansåg domstolen att den tilltalade agerat i tyst samförstånd med de övriga, eftersom de kände varandra sedan tidigare och genom sitt gemensamma agerande deltog aktivt i våldet. Hovrätten bedömde att den tilltalade spelat en så aktiv roll att han skulle anses som gärningsman. På samma grunder som tingsrätten fann hovrätten att gärningen skulle rubriceras som grov misshandel.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i påföljdsdelen. Tingsrätten hade dömt till fängelse i tio månader. Hovrätten ansåg att straffvärdet för den grova misshandeln var något lägre än tingsrätten hade bedömt, med hänsyn till att skadorna trots allt varit begränsade. Hovrätten tog också hänsyn till den tilltalades ålder när gärningen begicks och den tid som hade förflutit sedan dess. Straffet bestämdes därför till åtta månaders fängelse.

Hovrätten ansåg, liksom tingsrätten, att det fanns särskilda skäl att döma till fängelse trots den tilltalades unga ålder när gärningen begicks. Den skyddstillsyn med föreskrift som frivården hade föreslagit bedömdes inte vara tillräckligt ingripande, och samhällstjänst ansågs inte aktuell eftersom straffmätningsvärdet översteg 4–5 månaders fängelse.

I skadeståndsdelen anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning. Tingsrätten hade ålagt den tilltalade att solidariskt med andra utge skadestånd till målsäganden. Hovrätten ändrade inte detta. Tingsrätten hade även ålagt den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden, men hovrättens beslut innehåller ingen uttrycklig ändring i den delen. Hovrätten beslutade också om ersättning till försvararen med ett visst belopp, och den kostnaden skulle stanna på staten.

Det framgår inte av hovrättens beslut att den tilltalade varit häktad eller hur länge.

Fakta