Grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor och förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse: hovrätten sänker straffet

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, brott mot vapenlagen och vapensmuggling. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om påföljden och bestämde fängelsestraffet till 4 år 6 månader. I övrigt stod tingsrättens avgörande fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde den tilltalades hantering av tre rör/rörbomber innehållande nitrocellulosakrut och tillhörande tändpärlor. Enligt åtalet hade han införskaffat material, konstruerat, innehaft och hanterat dessa utan tillstånd. Åtal väcktes också för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, där åklagaren gjorde gällande att gärningen var knuten till samma explosiva föremål och att en detonation skulle ha medfört fara för liv, hälsa eller omfattande egendomsskada.

Utöver detta hade den tilltalade i tingsrätten dömts för brott mot vapenlagen den 21 april 2026 samt vapensmuggling den 21 november 2025. Den delen av tingsrättens dom hade inte överklagats och stod därför fast i hovrätten. I hovrätten justerade åklagaren gärningsbeskrivningarna för åtalspunkterna 1 och 2 på så sätt att formuleringen ”rör/rörbomber” ersatte ordet ”rörbomber”. Åklagaren godtog också tingsrättens bedömning i frågan om den tilltalades eventuella politiska motiv.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, brott mot vapenlagen, förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse och vapensmuggling. Hovrätten tog alltså bara upp de överklagade delarna, det vill säga främst rubriceringen av brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, gärningen som förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse och straffets längd.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten, men att ny bevisning hade lagts fram i hovrätten i form av ett PM från en materialundersökning och en film. Hovrätten genomförde också syn av ett i beslag taget rör och tog upp kompletterande frågor till den tilltalade. Dessutom hördes ett nytt vittne på den tilltalades begäran.

När det gällde brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning att det var styrkt att den tilltalade införskaffat material, konstruerat, innehaft och hanterat tre rör/rörbomber med nitrocellulosakrut och tändpärlor utan tillstånd. Hovrätten godtog också att han haft uppsåt.

Den tilltalade hade gjort gällande att gärningen borde bedömas som brott av normalgraden, bland annat eftersom rören enligt honom inte var färdigställda och eftersom han inte haft någon plan att bygga en offerutlöst improviserad explosiv anordning. Hovrätten ansåg att det fanns visst fog för hans uppfattning om vissa tekniska detaljer, men konstaterade att det genom sakkunnigutlåtande och övrig bevisning fanns stöd för att de tre förslutna metallrören kunde färdigställas till funktionella IED:er med hjälp av tändpärlorna genom ett enkelt handgrepp. Hovrätten lade också vikt vid att rören var förberedda för genomföring av kabel och att övrig bevisning visade att det fanns sätt att relativt enkelt färdigställa och detonera dem.

Trots att rören inte var apterade när de beslagtogs bedömde hovrätten att konstruktionen i sig gjorde dem till varor av särskilt farlig beskaffenhet. Att det rörde sig om tre rörbomber vägde också tungt. Hovrätten fann därför att gärningen skulle bedömas som grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor.

I frågan om förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse gjorde hovrätten, med vissa undantag, samma bedömning som tingsrätten. Hovrätten fann att en detonation av tre rörbomber skulle ha inneburit fara för annans liv eller hälsa eller omfattande förstörelse av annans egendom. Faran för fullbordat brott var inte ringa och gärningen var inte mindre allvarlig. Åtalet var därför styrkt även i denna del.

Hovrätten tog dock avstånd från tingsrättens bedömning i vissa delar. Den ansåg inte att det var styrkt att de beslagtagna stålkulorna var avsedda att användas i rörbomberna eller att den tilltalades plan var att bygga en offerutlöst IED. Även om en skiss av en bombkonstruktion var graverande, ansåg hovrätten inte att den ensamt visade sådana konkreta planer utom rimligt tvivel.

För brott mot vapenlagen och vapensmuggling gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. De delarna av domen lämnades därför oförändrade.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast när det gällde straffets längd. Tingsrätten hade dömt till fängelse i 5 år, men hovrätten bedömde straffvärdet till fängelse i 4 år 6 månader. Hovrätten förklarade samtidigt att någon annan påföljd än fängelse var utesluten.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. Skälet var att det för grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader samt att det inte var uppenbart att skäl för häktning saknades. Hovrätten ansåg även att fortsatt häktning var proportionerlig.

Tingsrätten hade beslutat om förverkande och beslag, och hovrätten lät det beslutet bestå. När det gäller ersättning till försvararen bestämde hovrätten att ersättningen skulle stanna på staten. Tingsrättens beslut om avgift till brottsofferfonden framgår av underlaget, men hovrätten har i det material som lämnats inte ändrat den frågan.