Dom om misshandel och barnfridsbrott

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel, två fall av ringa misshandel och barnfridsbrott, samtidigt som ett åtal om ringa barnfridsbrott ogillades. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med föreskrift om vård eller behandling enligt frivårdens bedömning. Den tilltalade ska också betala skadestånd till tre målsägande och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde först en händelse den 9 november 2025 i Kävlinge, där den tilltalade enligt åtalet skulle ha misshandlat målsäganden genom att ta stryptag samt riva henne i ansiktet och på handen. Åklagaren åtalade då för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Samma händelse låg också till grund för åtalet om barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2026, eftersom gärningen påstods ha bevittnats av ett barn. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för både misshandel och barnfridsbrott för gärningen den 9 november 2025.

Nästa åtalspunkt gällde en händelse den 14 mars 2026 på Jakobsgatan i Kävlinge. Åklagaren påstod att den tilltalade tagit tag i ett finger och böjt bak eller vridit om det, vilket åtalades som misshandel, ringa brott enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. För samma händelse åtalades den tilltalade också för barnfridsbrott, ringa brott enligt 4 kap. 3 § första stycket 2 brottsbalken, eftersom gärningen enligt åtalet skulle ha bevittnats av ett barn. Tingsrätten dömde den tilltalade för ringa misshandel men ogillade åtalet om ringa barnfridsbrott.

Den tredje åtalspunkten avsåg en händelse den 18 mars 2026 på Högalidsvägen i Kävlinge. Där påstod åklagaren att den tilltalade hade dragit i målsäganden, tryckt henne mot en vägg och utdelat flera slag med öppen hand mot ansikte och huvud. Åtalet gällde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för ringa misshandel för denna gärning.

Rättens bedömning

I bevisningen för händelsen den 9 november 2025 byggde tingsrätten på händelserapport, transkribering av larmsamtal, journalanteckningar, ett uppspelat larmsamtal, fotografier av skador samt muntliga uppgifter från målsäganden, den tilltalade och ett vittne. Rätten ansåg att uppgifterna om våldet stödde åtalet och att det fanns tillräcklig bevisning för att den tilltalade hade tagit stryptag och rivit målsäganden. Tingsrätten fann också att någon nödvärnssituation inte hade visats och dömde därför för misshandel och, eftersom gärningen bevittnats av barnet, även för barnfridsbrott.

För händelsen den 14 mars 2026 utgick tingsrätten från uppgifter från den tilltalade och målsäganden. Rätten ansåg det klarlagt att den tilltalade hade gjort som åklagaren påstått och att målsäganden hade orsakats tillfällig smärta. Tingsrätten fann att nödvärnsinvändningen var obefogad och att gärningen skulle bedömas som ringa misshandel. Däremot ansåg rätten inte att utredningen visade att barnet hade sett eller på annat sätt uppfattat gärningen, och åtalet om ringa barnfridsbrott ogillades därför.

För händelsen den 18 mars 2026 hördes den tilltalade och målsäganden samt två vittnen. Tingsrätten fann att det var utrett att den tilltalade hade dragit i målsäganden och utdelat slag med öppen hand, men inte att våldet gått längre än vad som kunde bedömas som ringa misshandel. Rätten lade särskilt vikt vid att smärtan och rodnaden beskrevs som relativt lindriga och snabbt övergående, även om händelsen bedömdes som en oprovocerad misshandel av en minderårig person på en offentlig plats framför flera andra.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes alltså för misshandel den 9 november 2025, för ringa misshandel vid två tillfällen mellan den 14 mars 2026 och den 18 mars 2026 samt för barnfridsbrott den 9 november 2025. Åtalet om ringa barnfridsbrott den 14 mars 2026 ogillades.

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Den ska förenas med en föreskrift om att den tilltalade ska genomgå den vård och behandling som frivården bedömer lämplig, och frivården ska utse övervakare. Tingsrätten bedömde att ett fängelsestraff inte var oundgängligen påkallat.

När det gäller skadestånd ska den tilltalade betala 62 875 kronor till en målsägande, 10 000 kronor till en målsägande och 8 000 kronor till en målsägande. Ränta ska betalas enligt räntelagen från respektive angivet datum i domen. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Dessutom ska den tilltalade återbetala 5 000 kronor av kostnaderna till staten.

Fakta