Hundägare döms efter bett i vaden

Den tilltalade döms för vållande till kroppsskada efter att hennes hund bitit en granne i vänster vad. Tingsrätten fann att hon genom oaktsamhet hade orsakat skadan genom att inte vidta tillräckliga säkerhetsarrangemang för att hindra hunden från att ta sig ut. Påföljden blev 80 dagsböter, och den tilltalade ska också betala skadestånd och avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § första stycket brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalades hund, som gick lös, tagit sig fram till målsäganden och bitit honom så att han fick tre sårskador i vänster vad. Händelsen ska ha inträffat den 2 mars 2026. Åklagaren gjorde gällande att skadorna inte var ringa och att den tilltalade hade handlat av oaktsamhet genom att inte ha tillräcklig kontroll och uppsikt över hunden. Tingsrätten dömde henne för gärningen.

Av utredningen framkom att målsäganden och den tilltalade var grannar och att hunden tidigare hade bitit personer vid tre tillfällen. Länsstyrelsen hade därför beslutat att hunden skulle bära munkorg vid all vistelse utomhus och på platser där möten med människor och djur kunde ske. Den aktuella dagen var målsäganden ute för att ta in sitt sopkärl i en smal passage mellan bostäderna när hunden tog sig ut och sprang fram till honom. Målsäganden orsakades tre sårskador och behövde söka läkarvård.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att det var klarlagt att hunden hade tillfogat målsäganden de skador som angavs i åtalet och att skadorna inte kunde bedömas som ringa. Domstolen prövade därefter om den tilltalade genom oaktsamhet hade orsakat skadorna.

Rätten framhöll att den som har hand om en hund har ett långtgående tillsynsansvar enligt lagen om tillsyn över hundar och katter. Med hänsyn till hundens tidigare bett mot främmande människor ansågs den tilltalade ha haft anledning att inse risken för allvarliga följder om hunden kom ut på egen hand. Att endast prata med barnen om att ytterdörren skulle hållas stängd bedömdes inte tillräckligt. Genom att inte vidta särskilda säkerhetsarrangemang för att hindra hunden från att ta sig ut hade hon enligt tingsrätten utsatt omgivningen för ett otillåtet risktagande. Domstolen ansåg också att målsägandens skador var ett förverkligande av just den risk som hon hade tagit. Åtalet ansågs därför styrkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för vållande till kroppsskada den 2 mars 2026. Påföljden bestämdes till 80 dagsböter om 310 kronor, sammanlagt 24 800 kronor.

I skadeståndsfrågan fick målsäganden inte fullt bifall till sitt yrkande. Tingsrätten ansåg inte att det var visat att han hade rätt till ersättning utöver schablon för sveda och värk, och inte heller att han hade rätt till kränkningsersättning. Däremot ansågs han ha rätt till ersättning för skidhyra och liftkort eftersom skadan hade påverkat hans möjlighet att åka skidor. Den tilltalade ska därför betala skadestånd med 1 845 kronor, med ränta från den 2 mars 2026.

Eftersom brottet ligger i en straffskala där svårare straff än penningböter ingår ska den tilltalade också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.