Fälls för våldtäkt, misshandel och narkotikabrott

Tingsrätten har dömt den tilltalade för våldtäkt, misshandel och ringa narkotikabrott efter en händelse den 26 februari 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år och sex månader. Den tilltalade utvisas dessutom ur Sverige och förbjuds att återvända hit. Han ska också betala skadestånd till målsäganden och ersätta staten för vissa kostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde först våldtäkt, som enligt gärningsbeskrivningen hade begåtts den 26 februari 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade fört in ett eller flera fingrar i målsägandens underliv. Det påstods att målsäganden inte deltagit frivilligt och att den tilltalade otillbörligt utnyttjat att hon befunnit sig i en särskilt utsatt situation på grund av sömn och eller berusning. Gärningen rubricerades som våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket 1 och 4 brottsbalken. Tingsrätten dömde den tilltalade för våldtäkt av normalgraden.

Åtalspunkt två gällde misshandel, också den den 26 februari 2026. Enligt åklagaren hade den tilltalade slagit målsäganden i ansiktet och därefter tagit ett strupgrepp om hennes hals och strypt henne. Målsäganden påstods ha fått smärta, rodnader, blåmärken, hudavskrapningar, andnöd och medvetandeförlust eller ett tillstånd nära medvetandeförlust. Åklagaren ansåg att gärningen skulle bedömas som grov misshandel, men tingsrätten dömde i stället för misshandel av normalgraden enligt 3 kap. 5 § brottsbalken.

Åtalspunkt tre gällde ringa narkotikabrott. Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen använt kokain någon gång den 26 februari 2026 eller viss tid dessförinnan på den angivna platsen, eller på annan okänd plats i Sverige. Rubriceringen var ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen. Tingsrätten dömde även för den gärningen.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick i huvudsak från målsägandens berättelse. Domstolen ansåg att hennes uppgifter var sammanhängande, konsekventa i de avgörande delarna och stöddes av övrig utredning. Hon hade berättat att hon somnat i soffan och vaknat av att den tilltalade hade fingrarna i hennes underliv, att hon därefter reagerade med att slå och sparka honom, och att han sedan slog henne i ansiktet och tog ett stryptag som gjorde att hon fick svårt att andas och blev rädd. Tingsrätten fann att hennes uppgifter fick stöd av bland annat larmuppgifter, vittnesuppgifter, journalanteckningar, fotografier, rättsintyg och brottsplatsundersökning.

När det gällde våldtäkten fann tingsrätten att det var styrkt att målsäganden sov och var berusad när den tilltalade penetrerade henne med ett eller flera fingrar. Hon ansågs därmed ha befunnit sig i en särskilt utsatt situation som den tilltalade otillbörligen utnyttjat. Domstolen bedömde att den sexuella handlingen var så allvarlig att den var jämförlig med samlag och därför utgjorde våldtäkt. Tingsrätten övervägde om gärningen kunde bedömas som mindre grov, men fann att den kränkning som gärningen inneburit, tillsammans med att den skett i målsägandens pappas hem och att den tilltalade var nära släkt med henne, gjorde att gärningen inte kunde rubriceras som mindre grov.

När det gäller misshandeln ansåg tingsrätten att det var styrkt att den tilltalade slagit målsäganden två gånger i ansiktet och därefter tagit ett kraftigt strypgrepp. Däremot var det inte ställt utom rimligt tvivel att strypgreppet varit livsfarligt. Domstolen fann inte heller att gärningen präglats av sådan hänsynslöshet och råhet att den skulle bedömas som grov misshandel. Den tilltalades invändning om nödvärn godtogs inte, eftersom målsägandens initiala angrepp föranletts av våldtäkten och eftersom det våld den tilltalade använde ansågs uppenbart oförsvarligt.

I fråga om narkotikabrottet fann tingsrätten att den skriftliga bevisningen visade att den tilltalade haft ämnen i blodet som visade på bruk av kokain i närtid till den 26 februari 2026. Hans förklaring bedömdes som en efterhandskonstruktion, och domstolen fann att han uppsåtligen och olovligen använt kokain på den aktuella tiden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i tre år och sex månader. Tingsrätten ansåg att straffvärdet för våldtäkten motsvarade fängelse i tre år och att misshandeln hade ett högt straffvärde, vilket sammantaget ledde till den aktuella påföljden. Han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 245 000 kronor jämte ränta enligt räntelagen från den 26 februari 2026 till dess betalning sker. Tingsrätten bedömde att beloppet avsåg ersättning för kränkning och sveda och värk. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor samt ersätta staten med 2 600 kronor för kostnaden för provtagning och analys.

Tingsrätten beslutade även att den tilltalade ska utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit. Domstolen fann att brottslighetens allvar vägde tyngre än den anknytning han hade till Sverige.