Människorov, rån och grovt hemfridsbrott prövades i hovrätten

Sammanfattning av hovrättens avgörande

Dold domstol har prövat ett överklagande i ett mål om bland annat människorov, rån, grovt hemfridsbrott, försök till rån och olaga frihetsberövande. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att ungdomsövervakningen för den tilltalade skulle anses verkställd till en tid av 127 dagar. I övrigt fastställdes tingsrättens dom.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser den 6 mars 2024 i en bostad. Enligt hovrätten tog sig den tilltalade tillsammans med flera andra in i målsägandens bostad på ett aggressivt och överrumplande sätt. Syftet var att kräva in pengar för en påstådd skuld som inte avsåg den ena målsäganden, utan en annan persons påstådda skuld.

Åklagaren yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle dömas för försök till rån, grovt hemfridsbrott, människorov och olaga frihetsberövande. Tingsrätten hade dessutom dömt den tilltalade för rån. Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten och tog del av de inspelade förhören.

Hovrätten bedömde att den tilltalade, tillsammans med vissa andra av de tilltalade, ska dömas för följande brott på grund av händelserna den 6 mars 2024: försök till rån, grovt hemfridsbrott, människorov, mindre grovt brott, olaga frihetsberövande och rån. Hovrätten prövade också frågan om en annan tilltalads ansvar, men i denna artikel fokuseras endast på den tilltalade.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens redovisning av det yttre händelseförloppet och gjorde samma bedömning av målsägandenas berättelser som tingsrätten. Hovrätten fann att målsägandenas uppgifter var trovärdiga och tillförlitliga samt att de fick stöd av övrig utredning.

Domstolen ansåg att de tilltalades förklaringar om ett slumpartat besök i bostaden var mycket osannolika. Hovrätten kom i stället fram till att de tilltalade varit inställda på att en skuld skulle krävas in och att deras agerande möjliggjorde det som därefter skedde. Det framhölls också att de som gick in i bostaden uppträdde gemensamt under hela händelseförloppet.

När det gällde människorov konstaterade hovrätten att den tilltalade, tillsammans med vissa andra, trängde in i bostaden och tvingade målsäganden att lämna den. Hovrätten ansåg att detta skedde i syfte att pressa målsäganden på pengar och att gärningen utgjorde människorov av mindre grovt brott.

När det gällde grovt hemfridsbrott ansåg hovrätten att fem personer på ett aggressivt och överrumplande sätt trängt sig in i en liten bostad där två äldre personer och två små barn befann sig utan möjlighet till skydd. Intrånget skedde i syfte att kräva in pengar för en skuld som inte ens påstods tillhöra den utsatte. Mot den bakgrunden bedömde hovrätten att brottet var grovt.

Vid prövningen av försök till rån fann hovrätten att hot riktats mot målsäganden i bostaden, att hoten innefattade påståenden om att skada henne och att de innebar trängande fara. Rånet fullbordades inte eftersom det inte fanns pengar eller annan egendom att ta. Hovrätten fann därför att den tilltalade skulle dömas för försök till rån.

För olaga frihetsberövande anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle dömas för brottet. I fråga om rån ansåg hovrätten att det, med vissa tillägg i bevisvärderingen, fanns stöd för tingsrättens slutsats att den tilltalade skulle dömas även för rån.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade inte den utdömda påföljden i sak men förordnade att ungdomsövervakningen skulle anses verkställd till en tid av 127 dagar. I övrigt stod tingsrättens påföljd fast. Någon annan ändring av straff, skadestånd, brottsofferfondsavgift eller särskild åtgärd framgår inte av det material som redovisats i hovrättens beslut.

Hovrätten angav att den anslöt sig till tingsrättens bedömning av straffvärde och straffmätning. Den tilltalades ungdom beaktades vid straffmätningen enligt 29 kap. 7 § brottsbalken. Hovrätten tog också upp att den tilltalade i hovrätten medgav skadeståndsanspråken med undantag för kränkningsersättning från en av målsägandena, men hovrätten ändrade inte tingsrättens skadeståndsavgörande i den del som gäller den tilltalade.

I den del som framgår av hovrättens beslut kvarstod alltså tingsrättens dom i allt väsentligt, med den enda uttryckliga ändringen att ungdomsövervakningen skulle anses verkställd till 127 dagar.