Hovrätten skärper fängelsestraffet för rån, häleri och grov vårdslöshet i trafik

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom mot den tilltalade i ett mål om rån, häleri, grov vårdslöshet i trafik och märkesförfalskning. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att fängelsestraffet bestämdes till tre år. I övrigt fastställdes tingsrättens domslut.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser den 8 juni 2026. Hovrätten redovisade att den tilltalade och en medtilltalad tillsammans och i samförstånd genom hot och visst fysiskt våld tog en bil från målsäganden. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att gärningen skulle bedömas som rån. Denna åtalsdel ledde till en fällande dom.

Hovrätten prövade också åtalet om häleri. Domstolen utgick från att den tyska registreringsskylt som återfanns i bilen inte hade legat där när färden avslutades efter en kollision, utan sannolikt lossnat vid kollisionen och lagts in i bilen först därefter. Hovrätten fann att den tilltalade och den medtilltalade inte hade någon rätt till bilen, men att de ändå hämtat den inför rånet, färdats i den till platsen, maskerat sig och kört den från platsen efter rånet. Hovrätten fann också att användningen av bilen skett för att gärningsmännen inte skulle kunna kopplas till brottet. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att det var visat att den tilltalade känt till att bilen var frånhänd någon annan genom brott och att åtgärderna med bilen varit ägnade att försvåra återställande. Tingsrättens dom stod därför fast i denna del.

När det gällde märkesförfalskning prövade hovrätten åtalet utifrån att den aktuella bilen var stulen och falskskyltad. Hovrätten fann att det var visat att den tilltalade gjort sig skyldig till gärningen. Åklagaren hade i hovrätten angett att brottet skulle bedömas som ringa, och hovrätten anslöt sig till den bedömningen. Denna gärning ledde alltså också till fällande dom.

Hovrätten prövade vidare åtalet om grov vårdslöshet i trafik. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten i fråga om skuld och rubricering och fann att den tilltalade skulle dömas för grov vårdslöshet i trafik. Även denna del fastställdes alltså.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten. Förhören från tingsrätten spelades upp. Dessutom hade den tilltalade och den medtilltalade lagt fram viss utredning om att den tyska registreringsskylten inte låg i bilen utan utanför den efter polisens ingripande. Åklagaren godtog den delen av försvarets uppgifter.

I skuldfrågan betonade hovrätten att den tilltalade och den medtilltalade hade agerat lika aktivt vid rånet. För rånet ansåg hovrätten att deras gemensamma agerande med hot och visst våld mot målsäganden uppfyllde rekvisiten för rån.

I fråga om häleriet lade hovrätten vikt vid omständigheterna kring bilen, dess användning och den samlade brottsplanen. Domstolen ansåg att det var osannolikt att en rättmätig ägare skulle ha tillhandahållit bilen för detta ändamål, och att den tilltalade därför måste ha känt till att bilen var brottsfrånhänd. Att bilen användes för att undgå upptäckt talade enligt hovrätten också för att åtgärderna var ägnade att försvåra återställande.

För märkesförfalskningen fann hovrätten att den tilltalades plan hade omfattat att använda felaktiga skyltar på fordonet. Domstolen lade även vikt vid att den tilltalade i ett tidigt skede hade medgett ansvar men senare lämnat en annan version utan rimlig förklaring. Sammantaget ansågs gärningen styrkt.

När det gällde grov vårdslöshet i trafik angav hovrätten uttryckligen att den anslöt sig till tingsrättens bedömning av skuld och rubricering. Någon ytterligare ändring gjordes inte i denna del.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens påföljd endast i fråga om straffets längd. Tingsrätten hade bestämt fängelsestraffet till 2 år och 9 månader, medan hovrätten bestämde det till 3 år. Hovrätten uttalade att någon annan påföljd än fängelse inte var aktuell. För rånet och den samlade brottsligheten ansåg hovrätten att straffvärdet motsvarade tre års fängelse.

Hovrätten gjorde också samma bedömning som tingsrätten i skadeståndsfrågan, men i den utdragna hovrättstexten anges inte det exakta beloppet. Tingsrättens dom om skadestånd stod alltså fast i hovrätten.

Den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten hänvisade till att det för rån inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader, och att det inte var uppenbart att det saknades risk för fortsatt brottslighet.

Beslagen skulle bestå enligt tingsrättens beslut. Hovrätten angav också att staten skulle stå för kostnaderna i hovrätten för biträdet åt målsäganden och för försvaret.