Grovt bokföringsbrott ledde till villkorlig dom med samhällstjänst i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt bokföringsbrott. Den tilltalade friades inte, men hovrätten ändrade tingsrättens dom i fråga om brottstiden och påföljden. I hovrätten bestämdes påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst i 160 timmar, i stället för fängelse sex månader. Hovrätten gjorde ingen annan ändring av skuldfrågan och stod i övrigt fast vid att brottet var grovt.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en enda tilltalad person och avsåg grovt bokföringsbrott. Enligt den gärningsbeskrivning som hovrätten tog ställning till hade den tilltalade, tillsammans med en annan person, inte bokfört affärshändelser och inte heller bevarat räkenskapsinformation på ett betryggande sätt. Åklagaren gjorde gällande att bristerna avsåg hela den angivna perioden och de belopp som nämndes i gärningsbeskrivningen.

Hovrätten konstaterade att utredningen var densamma som i tingsrätten och hänvisade till tingsrättens redovisning av bevisningen. Till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten att ansvarstiden skulle omfatta samtliga affärshändelser under tiden den 12 oktober 2020 till den 20 juli 2021. Hovrätten justerade alltså brottstiden från den period som tingsrätten hade angett till den som slutligt framgår av hovrättens domslut.

Det är av hovrättens dom framgår att endast ett brott prövades för den tilltalade, nämligen grovt bokföringsbrott den angivna tiden. Tingsrätten hade dömt för grovt bokföringsbrott under tiden 2020-10-12 till 2021-06-30 enligt 11 kap. 5 § andra stycket brottsbalken. Hovrätten ändrade alltså brottstiden men inte brottsrubriceringen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten delade fullt ut tingsrättens bedömning av vad som var utrett i målet. Domstolen anslöt sig också till slutsatsen att den tilltalade gjort sig skyldig till uppsåtligt bokföringsbrott genom att inte bokföra affärshändelser och inte bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt.

När hovrätten bedömde brottets svårhetsgrad gjorde domstolen samma bedömning som tingsrätten. Hovrätten ansåg att det rörde sig om ett mycket betydande belopp, i vart fall 1,7 miljoner kronor, som inte hade bokförts. Dessutom saknades verifikationer för ytterligare belopp som faktiskt hade bokförts. Bristerna bedömdes ha omfattat i princip allt som hade skett i bolagets verksamhet under räkenskapsåret, och hovrätten uttalade att nästan inget av värde hade kunnat utläsas ur bokföringen om bolagets resultat, förlopp eller ställning. Mot den bakgrunden bedömde hovrätten att gärningen var att anse som grov.

Hovrätten gjorde alltså ingen annan bedömning av skuldfrågan än tingsrätten, men ändrade den tid under vilken brottet skulle anses ha begåtts. Hovrätten förklarade också att den av tingsrätten angivna felaktigheten om tidsperioden rätteligen skulle läsas som den 1 juli 2020 till den 12 oktober 2020 i en del av tingsrättens dom, men hovrättens slutliga brottstid blev den 12 oktober 2020 till den 20 juli 2021.

Domslut och påföljd

Hovrätten bestämde påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst 160 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha varit sex månader. Hovrätten uttalade att straffvärdet motsvarade fängelse sex månader, och att ett icke frihetsberövande alternativ ändå kunde väljas med hänsyn till att brottet låg ungefär fem år tillbaka i tiden, inte framstod som systematiskt eller särskilt förslaget och att den tilltalade inte hade gjort sig skyldig till ny brottslighet. Hovrätten beaktade också att den tilltalade enligt egna uppgifter var huvudsaklig vårdnadshavare för två minderåriga barn och att det därför inte fanns skäl att befara fortsatt brottslighet.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse sex månader och meddelat näringsförbud i tre år. Av hovrättens beslut framgår att hovrätten inte gjorde någon annan bedömning i frågan om näringsförbudets meddelande eller längd, men själva domslutet som återges här innehåller inte någon uttrycklig ändring av näringsförbudet. Hovrätten uttalade vidare att den tilltalade var vinnande part i hovrätten och att försvararkostnaden därför skulle stanna på staten.

I tingsrätten ålades den tilltalade också att betala en avgift till brottsofferfonden på 800 kronor. Någon sådan uppgift anges inte i hovrättens beslutstext som återgetts här. Hovrätten beslutade däremot att kostnaden för ett försvararbiträde skulle stanna på staten, och angav också ersättning till ytterligare ett försvararbiträde.