Rån i bostad och folkbokföringsbrott prövades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån, folkbokföringsbrott och vissa skadeståndsfrågor. Hovrätten fastställde i skuldfrågorna att den tilltalade skulle dömas för rån och folkbokföringsbrott, men ändrade tingsrättens dom när det gällde påföljd och skadestånd. Fängelsestraffets längd sänktes från två år och sex månader till ett år och sex månader, och skadeståndet till målsäganden i råndelen sattes ned till 25 000 kronor.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom. Enligt hovrätten hade den tilltalade tillsammans med andra personer den 15 maj 2023 kommit till målsägandens lägenhet i Uddevalla. Åklagaren gjorde gällande att målsäganden utsatts för våld och att egendom tillgripits i samband med händelsen. Åklagaren hade i hovrätten förtydligat att det påstådda hotet och våldet riktats mot en viss målsägande, medan andra personer var målsägande eftersom deras egendom försvann under händelsen.

Hovrätten prövade åtalspunkten rån avseende den 15 maj 2023. Den tog också ställning till ett åtal för folkbokföringsbrott som enligt tingsrätten hade begåtts den 20 december 2022. Tingsrätten hade dessutom dömt för ett vapenbrott, men i hovrätten kom det brottet inte att ingå i den redovisade slutliga domslutsdelen för den tilltalade i den text som nu lämnats.

Hovrätten konstaterade att den tilltalade, tillsammans med två andra personer, varit inne i lägenheten när händelsen inträffade. Enligt hovrätten visade utredningen att egendom som tillhörde flera personer försvann i samband med angreppet. Den egendom som hovrätten ansåg vara tillgripen omfattade bland annat kläder, en keps, en plånbok, en mobiltelefon och ett spelkonsolspaket med tillbehör.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för rån och folkbokföringsbrott. Hovrätten gjorde ingen ändring i skuldfrågan i den delen. Tingsrättens uppgift om att rånet ägt rum i Uddevalla kommun ersattes i hovrättens redovisning av att händelsen skedde i målsägandens lägenhet på en angiven gata i Uddevalla.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på i huvudsak samma bevisning som tingsrätten. Målsägandens uppgifter ansågs inte helt detaljrika, men hovrätten fann att de fick starkt stöd av andra målsägandes berättelser och av skriftlig bevisning. Hovrätten ansåg att det var utrett att flera personer agerade tillsammans och i samförstånd i den lilla lägenheten, där alla måste ha varit medvetna om varandras agerande.

När det gällde rån bedömde hovrätten att våld hade använts i direkt samband med att egendom tillgreps, vilket gjorde våldet till råntvång. Hovrätten fann däremot inte styrkt att ett pistolhot uttalats, eftersom uppgifterna om detta var för vaga och inte stöddes av annan bevisning. Hovrätten godtog inte heller påståendet att våld riktats mot målsägandens kropp; endast våld mot huvudet ansågs styrkt.

För folkbokföringsbrottet framgår av hovrättens inledning att den tilltalade, i enlighet med tingsrättens dom, hade gjort sig skyldig till detta brott. Hovrätten redovisar inte någon ändring i skuldfrågan i den delen.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i påföljdsdelen. Den tilltalade dömdes till fängelse i ett år och sex månader. Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse i två år och sex månader. Hovrätten ansåg att straffvärdet för rånet motsvarade fängelse i ett år och sex månader. Den samlade brottsligheten ledde enligt hovrätten till en stark presumtion för fängelse, och det fanns inte skäl att välja en annan påföljd.

Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten bedömde att det fanns risk för återfall i brott.

I skadeståndsfrågan ändrade hovrätten ersättningen till målsäganden i råndelen till 25 000 kronor jämte ränta från den 15 maj 2023. Betalningsansvaret skulle vara solidariskt med andra tilltalade. Tingsrätten hade tidigare bestämt skadeståndet till 32 800 kronor, varav 30 000 kronor avsåg kränkning och 2 800 kronor sveda och värk. Hovrätten ansåg att ersättning för sveda och värk inte var styrkt på det sätt som krävs, men att skälig ersättning för kränkning uppgick till 25 000 kronor.

Hovrätten utgick också från att den tilltalade skulle betala skadestånd till den andra målsäganden enligt tingsrättens bedömning, men den exakta ändringen i den delen framgår inte närmare av den tillhandahållna texten.