Fängelse för våldtäkt mot barn

Tingsrätten dömer den tilltalade för våldtäkt mot barn och bestämmer påföljden till fängelse i tre år och sex månader. Domstolen ansåg att den tilltalades invändningar inte rubbade bevisvärdet av den övriga utredningen och att det var styrkt att han kortvarigt slickat målsägandens underliv. Däremot ansåg rätten inte att grovt brott var visat.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg grov våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 § första och tredje stycket brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade genomfört ett oralt samlag med målsäganden, som var under 15 år, eller i vart fall med sin mun berört målsäganden runt eller vid underlivet. Gärningen påstods ha skett någon gång mellan den 9 januari 2026 och den 11 januari 2026 i Hudiksvall i Hudiksvalls kommun. Det påstods också att brottet var grovt eftersom den tilltalade använt våld genom att tejpa målsägandens händer och fötter, särat på målsägandens ben och nypa målsäganden, samt med hänsyn till målsägandens låga ålder och parternas relation.

Domstolen fann att gärningen var styrkt men rubricerade den som våldtäkt mot barn av normalgraden. Den bedömde att det var visat att den tilltalade kortvarigt slickat målsägandens könsorgan, men att det inte var styrkt att han med våld tejpat målsäganden. Åtalet om grov våldtäkt mot barn ledde alltså till fällande dom för våldtäkt mot barn, men inte för grovt brott.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att en trovärdig utsaga från målsäganden kan vara tillräcklig för en fällande dom, om den stöds av övrig utredning. Målsägandens barnförhör bedömdes som trovärdigt och åldersadekvat. Rätten fäste vikt vid att målsäganden berättat konsekvent och att hennes uppgifter fått stöd av vad hon sagt till andra personer, liksom av hennes förändrade mående efter händelsen.

Samtidigt konstaterade domstolen att uppgifterna om tejpning och nypningar inte fick fullt stöd av annan bevisning. Den tekniska bevisningen, i form av DNA från den tilltalade och spår av amylas på målsägandens underkläder, ansågs ge starkt stöd för att en sexuell handling ägt rum. Däremot ansågs det inte visat bortom rimligt tvivel att den tilltalade använt tejp på det sätt som påståtts i åtalet.

Domstolen avfärdade också den tilltalades invändningar om att händelsen inte kunnat ske obemärkt och att målsäganden skulle ha påverkats av andra uppgifter. Rätten ansåg att dessa invändningar inte tog bort bevisvärdet av målsägandens berättelse. Utifrån den samlade utredningen fann tingsrätten att åklagaren uppfyllt sin bevisbörda.

Vid rubriceringen bedömde rätten att den kortvariga sexuella handlingen utgjorde ett oralt samlag i den mening som avses i lagstiftningen. Eftersom det inte var styrkt att våld i form av tejpning förekommit, och eftersom endast målsägandens unga ålder och släktrelationen mellan parterna återstod som försvårande omständigheter, stannade rubriceringen vid våldtäkt mot barn av normalgraden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i tre år och sex månader. Tingsrätten ansåg att straffvärdet motsvarade denna nivå och att annan påföljd inte kunde komma i fråga. Han ska också vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

När det gäller skadestånd bestämde tingsrätten ersättningen till målsäganden till 270 000 kronor jämte ränta från den 11 januari 2026. Beloppet avsåg kränkning och sveda och värk. Den tilltalade ska även betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Domstolen beslutade vidare att beslag av tejp och kläder ska bestå tills domen vinner laga kraft. Sekretessbestämmelserna för uppgifter som lagts fram inom stängda dörrar ska fortsätta att gälla, och staten ska stå för kostnaderna för ersättning till målsägandebiträde och försvarare.