Grov våldtäkt mot barn ledde till skärpt dom i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om våldtäkt mot barn. Den tilltalade yrkade frikännande och avslag på skadestånd, medan åklagaren yrkade att gärningen skulle bedömas som grov våldtäkt mot barn och att fängelsestraffet skulle skärpas. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade för grov våldtäkt mot barn mellan den 9 januari 2026 och den 11 januari 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i 4 år och 6 månader, och skadeståndet till målsäganden höjdes till 370 000 kronor.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren väckte åtal som i hovrätten alltjämt omfattade gärningen under perioden den 9 januari 2026 till den 11 januari 2026. Hovrätten redovisar att åklagaren i hovrätten vidhöll gärningsbeskrivningen i sin helhet och förtydligade att åtalet även omfattade påståenden om grovt sexuellt övergrepp mot barn och grovt sexuellt ofredande mot barn. Tingsrätten hade däremot dömt för våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken.

Hovrätten fann det utrett att den tilltalade genomfört ett oralt samlag med målsäganden. Domstolen ansåg också att utredningen visade att samlaget varit kortvarigt. Vidare ansågs det utrett att den tilltalade särat på målsägandens ben och nypt henne. Hovrätten ansåg däremot inte att det var styrkt att den tilltalade tejpat målsägandens händer och fötter i samband med den gärning som åtalet avsåg.

Målsäganden var enligt hovrätten under 15 år vid händelsen. Hovrätten noterade också att den tilltalade var närstående till målsäganden och att hon befann sig under hans tillsyn.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades samma bevisning som vid tingsrätten, och de videoinspelade förhören från tingsrätten spelades upp. Hovrätten anslöt sig i huvudsak till tingsrättens bedömning av bevisningen när det gällde att ett oralt samlag hade ägt rum, men gjorde en egen bedömning av rubriceringen.

Domstolen bedömde att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade genomfört ett oralt samlag med målsäganden, som var under 15 år, och att han använt våld genom att särat på hennes ben och nypa henne. Hovrätten framhöll att gärningen skett när målsäganden var långt under 15 år, att den tilltalade var närstående till henne och att hon stod under hans tillsyn. Trots att våldet bedömdes som visst och gärningen som kortvarig ansåg hovrätten att omständigheterna sammantaget gjorde att gärningen skulle rubriceras som grov våldtäkt mot barn.

Det innebar att hovrätten ändrade tingsrättens rubricering från våldtäkt mot barn till grov våldtäkt mot barn. Något frikännande blev det alltså inte.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grov våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 § första och tredje styckena brottsbalken, i dess lydelse före den 1 augusti 2026, för gärningen mellan den 9 januari 2026 och den 11 januari 2026. Tingsrätten hade tidigare dömt för våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken.

Påföljden skärptes i hovrätten. Domstolen ansåg att brottslighetens straffvärde motsvarade fängelse i fem år, men att den tilltalades ålder motiverade en lindring. Med stöd av 29 kap. 5 § andra stycket brottsbalken bestämdes fängelsestraffet till 4 år och 6 månader. Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i 3 år och 6 månader.

Hovrätten fastställde också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet fick verkställas. Skadeståndet till målsäganden höjdes från 270 000 kronor till 370 000 kronor jämte ränta på det sätt tingsrätten beslutat. Hovrätten angav att målsäganden genom brottet utsatts för en allvarlig kränkning och att även ersättningen för sveda och värk var skälig.

Tingsrättens beslut om beslag skulle fortfarande gälla. Hovrätten fastställde även tingsrättens sekretessförordnande och förordnade att sekretessbestämmelsen skulle fortsätta att vara tillämplig för uppgifter som lagts fram vid hovrättens huvudförhandling inom stängda dörrar samt i partsbilagan.

Den tilltalade ålades ingen ny redovisad brottsofferfondsavgift i hovrättens beslut, men tingsrätten hade tidigare bestämt en sådan avgift. Hovrätten beslutade också att staten skulle stå för kostnaderna för den offentlige försvararen och det tidigare målsägandebiträdet.