Förolämpning på gymnasiet ledde till böter

Den tilltalade döms av Dold domstol för förolämpning efter uttalanden mot målsäganden under en längre period på en gymnasieskola. Tingsrätten fann att det var styrkt att den tilltalade uppsåtligen hade kränkt målsägandens självkänsla och värdighet genom upprepade nedsättande tillmälen. Påföljden bestämdes till dagsböter, och den tilltalade ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden och ränta.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet avsåg en åtalspunkt. Den tilltalade åtalades för förolämpning enligt 5 kap. 3 § första stycket brottsbalken i lydelsen före den 1 augusti 2026. Enligt åtalet hade den tilltalade förolämpat målsäganden genom att vid upprepade tillfällen kalla honom för nedsättande och förödmjukande tillmälen såsom ”neger”, ”svarting” och ”slav” eller liknande uttryck. Gärningen påstods ha ägt rum någon gång mellan den 1 januari 2025 och den 25 mars 2026 på gymnasieskolan i Sundsvall. Åklagaren gjorde gällande att uttalandena var ägnade att kränka målsägandens självkänsla och värdighet och att de begicks med uppsåt.

Under förhandlingen berättade målsäganden att uttalandena hade förekommit på lektioner och vid andra tillfällen i skolmiljön, att de återkom flera gånger och att de började redan i slutet av ettan på gymnasiet. Han uppgav också att den tilltalade bland annat kallat honom för svarting, slav och apa, samt sagt att den tilltalade var bättre än honom för att han var mörkhyad. Vittnet som hördes på åklagarens begäran berättade om två tillfällen då han hört den tilltalade kalla målsäganden för nedsättande ord, däribland ”neger” och ”peasant”. Ett annat vittne, som hördes på den tilltalades begäran, berättade att han aldrig hört den tilltalade använda sådana uttryck, men att han vid ett tillfälle hört ett verbalt utbyte mellan dem och senare ett slag mot den tilltalade. Målsägandens mor uppgav att sonen hade berättat om rasistiska tillmälen, att han mådde dåligt och till slut bytte skola.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann målsägandens berättelse trovärdig och ansåg att den bar prägel av att vara självupplevd. Domstolen lade vikt vid att målsäganden varit tydlig med att uttalandena var som mest intensiva under vintern 2025/2026. Även vittnesmålen från målsägandens kamrat och hans mor ansågs ge stöd åt uppgifterna, trots att den senare var närstående till målsäganden.

När det gällde vittnesmålet från kamraten ansåg tingsrätten att det gav stöd för att förolämpningar förekommit vid flera tillfällen. Domstolen konstaterade att ordet ”peasant” i sig inte klassificerades som förolämpning i lagens mening, men att vittnets samlade berättelse ändå talade för att målsäganden hade utsatts upprepade gånger. Tingsrätten ansåg också att den tilltalades egen berättelse inte rubbade bevisningen till hans fördel, eftersom den inte gav något skäl till att målsäganden skulle ha lämnat en osann uppgift. Sammantaget fann domstolen att åklagaren hade visat att den tilltalade uppsåtligen förolämpat målsäganden.

Tingsrätten justerade dock tidsperioden för gärningen. Domstolen ansåg att det var styrkt att förolämpningarna hade börjat senast den 1 april 2025, inte den 1 januari 2025 som åklagaren hade påstått. Skuldbedömningen omfattade alltså perioden från den 1 april 2025 till den 25 mars 2026.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för förolämpning, begången mellan den 1 april 2025 och den 25 mars 2026. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 2 000 kronor. Tingsrätten beaktade vid straffmätningen att gärningen anspelade på målsägandens ras, hudfärg eller liknande omständighet samt att den pågått under längre tid, men också den tilltalades ungdom.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 10 000 kronor. Ränta ska utgå enligt 6 § räntelagen från den 25 mars 2026. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Försvararkostnaden stannade på staten.